- Project Runeberg -  Från tredje Gustafs dagar. Anteckningar och minnen / 2. Historiska anteckningar af Gudmund Göran Adlerbeth. Band 1 /
258

(1892-1894) [MARC] Author: Elis Schröderheim, Gudmund Jöran Adlerbeth, Gustaf Mauritz Armfelt With: Elof Kristofer Tegnér
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Mars månad (en époque, som han alltid ansett med farhåga), skulle blifva ganska vådlig och af svåraste följder. Jag vet dock icke, om det var denna orsak, hvilken på konungens för vidskepelse böjda sinne lätt kunnat göra djupa intryck, eller hans naturliga inquiétude eller skyndande anstalter till andra göromål, till hvilka konungen ville hafva fria händer, som verkade hans missnöje och vrede öfver denna dags uppskof; men visst är, att H. Maj:t däröfver icke allenast gjorde landtmarskalken de hårdaste förebråelser, utan äfven, retad af baron Armfelt och, som det förmenas, af lagman Håkansson, tog de våldsammaste mått att hämnas på adeln.

Till den ändan fastställdes genast den plan, att icke allenast de tre ofrälse stånden skulle inkomma med underdånig tacksägelseadress för Säkerhetsaktens verkställighet, för rådsämbetets afskaffande och ofrälse mäns insättande i högsta domstolen samt rikets ärendens allmänna beredning, hvarom redan den 20 motion i borgareståndet var gjord och den 21 af bemälte tre stånd beslut fattadt, utan ock att af dem skulle göras anhållan, att sådant till desto tryggare stadga i framtiden måtte i riksdagsbeslutet få intagas. Dessa tillställningar blefvo adeln icke obekanta. Dess förnämsta hufvudmän läto fördenskull landtmarskalken förstå, att i händelse man till lön för deras nit om riket, deras foglighet och deras glömska af alla oförrätter ville våldföra dem och genom uppsättande af ett riksdagsbeslut, det de aldrig kunde underskrifva, truga dem till en oundviklig söndring, voro de beredda att möta våld med våld och att hellre låta begrafva sig under spillrorna af sina bänkar, än att låta sig påtrugas ett emot ed, öfvertygelse och heder stridande beslut. De tillade, att i händelse af en så vådlig brytning lagman Håkansson och de, som förnämligast understödt konungens våldsamma beslut, skulle blifva de första offren. Dessa hotelser blefvo inberättade, och man påstår, att lagman Håkansson af ömhet om egen säkerhet tillstyrkt lika återhållsamhet som landtmarskalken med flera af upplyst välmening. Konungen kunde väl ej förmås att
återkalla de anstalter, som redan voro gjorda om ofvannämnda adress, men vidtog en utväg, hvilken uppfyllde hans ändamål utan att förolämpa adeln, som framdeles skall berättas.

Adeln, som vid sin sammankomst den 22 Februari biföll hemliga utskottets betänkande i all dess vidd, och under reservation af sin rätt att få åtaga sig bevillningen på vissa år jämväl beqvämade sig att lika med sina medständer utgöra den nu löpande till nästa riksdag, uppfyllde äfven därmedelst allt, hvad man kunnat hoppas, och vederlade

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:08:56 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/f3gd/21/0292.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free