Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
utkommit, en kongl. befallning af den 9 Febr. utfärdades och genom kanslikollegium förständigades boktryckarna, att ingenting fick tryckas, som angick finansärenden eller de mål, hvaröfver H. Maj:t med ständerna var i begrepp att öfverlägga. De hätskaste, de mest förhatade personer af det royalistiska systemet utsågos att styra öfverläggningarne i de ofrälse stånden. I presteståndet prosten Nordin, som där nu slagit ur brädet sin forne öfvervinnare, biskop Wallqvist, och såsom en man af särdeles geni och kunskaper efter riksdagens slut af konungen kallades till ledamot[1] i beredningen af rikets allmänna ärenden samt i finanskonseljen, jämte det han njutit sitt stånds förtroende att vara bankofullmäktig; hos bönderna lagman Ahlman, och bland borgarne nyttjades bryggaren Abraham Westman till främjande af konungens afsigter med synnerligt förtroende. Man affekterade att visa Stockholms öfriga riksdagsfullmäktige ett utmärkt förakt, för det de voro af annat politiskt tänkesätt. Ständerna vägrades första gången vid denna riksdagen den hugnaden att genom ett särskildt bevillningsutskott få själfva föreslå, huru de bördor måtte fördelas, som de sig åtagit; hvilket nu tycktes varit desto nödigare, som mångfaldiga ojämnheter eller otydligheter i 1789 års bevillningsförordning varit öfverklagade, och hemliga utskottets öfriga göromål omöjligen tilläto det att ingå i denna detalj. När man härtill lägger den korruption, som vid riksdagen utöfvades genom penningar, måltider, löften om befordringar m. m., lärer man svårligen i ett så beskaffadt riksmötes förande igenkänna den huldhet för allmänt väl, de faderliga tänkesätt för ett älskadt folk, som kunde bidraga att förena söndrade sinnen, att utplåna gamla missnöjen; och den qväfda harmen hotade med utbrott vid första tillfälle.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
