Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Denna dag blef konungens sår ordentligen sonderadt. Man kunde ej finna, hvar skottet stannat, utan allenast nära inom huden en spiknubb; en annan hade stannat i kläderna och genast nedfallit. Ehuru Ankarström uppgaf, att det aflossade skottet likasom det andra bestått af två kulor, förutan hagel och spiknubbar, fick konungen aldrig veta, att han hade mer än en kula i kroppen. Man smickrade H. Maj:t och äfven allmänheten med hopp om lycklig utgång: men läkarne ansågo den samma i själfva verket ej allenast för oviss utan äfven föga trolig, då skottet omöjligen genom operation syntes kunna uttagas, utan genom suppuration skulle hjälpas ur kroppen; hvarföre ock generaldirektören Acrel förklarade, att ingenting med visshet härom kunde sägas, förrän 21 dygn voro förflutna[1].
Konungens förmak voro fyllde af en folkmängd, blandad af alla stånd, från kongl. personer till bönder, bestörta, bedröfvade eller låtsande att vara det, trängtande efter underrättelser med så olika sinnesrörelser som tänkesätt. Menigheten på gatorna var i jäsning och rörelse. Den skockade sig kring slottet af den nyfikenhet, som stora händelser uppväcka, men med det saktmod, som utmärker svenska pöbeln från de flesta andra folkslags. Emellertid sattes Stockholms borgerskap under vapen, patruller redo kring gatorna både natt och dag till lugnets bibehållande, och 400 man af lifregementet blefvo till dess bevakande framdeles inkommenderade.
Om eftermiddagen blef Ankarström förhörd inför Svea hofrätt. Han vidgick sitt brott med det ostörda sinne, som ofta åtföljer ovanliga missgärningar. Han fördolde ej sina anledningar till missnöje både i enskildt och allmänt afseende, sade sig velat göra nationen en tjenst genom konungens undanrödjande och föröfrigt, att han vore utan medbrottslige. Han arresterades uti ett af hofrättens rum för att vara desto närmare till hands vid förhören, där man äfven sedermera till hans späkande belade honom med black och handklofvar.
Tvenne medbrottslige blefvo denna dag misstänkte, öfverstelöjtnant Liljehorn och majoren grefve Claes Fredriksson Horn; den förre uppå den anledning, att en sockerbagarebetjent, som i mörkret om fredagsaftonen emottagit på Norrmalmstorg det anonyma brefvet till konungen och emot lofvad belöning uppburit det till konungens kammartjenare Remy, trodde sig i den okända personen, som lemnat honom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
