- Project Runeberg -  Från tredje Gustafs dagar. Anteckningar och minnen / 2. Historiska anteckningar af Gudmund Göran Adlerbeth. Band 2 /
2

(1892-1894) [MARC] Author: Elis Schröderheim, Gudmund Jöran Adlerbeth, Gustaf Mauritz Armfelt With: Elof Kristofer Tegnér
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

revisionssekreteraren Låstbom proklamerades till Sveriges konung. Hvaruppå och emedan hertigen af Södermanland genom testamentet var förordnad till ensam regent med full kongl. makt och myndighet under sin brorsons minderårighet, högbemälde herre aflade den i testamentet föreskrifna förmyndare-eden, omfamnande honom sedermera med många tårar och ömma försäkringar om trogen kärlek, hvaruti alla de närvarande på hertigens tillfrågan under lifligaste sinnesrörelse med ja instämde, och kysste så den unge konungens hand. Så väl konungen som hertigen begåfvo sig sedermera till enkedrottningen. Den unge konungen var så upprörd af sorg och fasa, att han i förtroende till dem, honom omgåfvo, i början förklarade sig aldrig vilja bestiga tronen.

Den aflidne konungen hade förklarat sin önskan, att hertigen måtte taga uti sin konselj de herrar, som under sjukdomen varit betrodde att tillika med H. K. H. föra regeringen. Detta förordnande gick äfven i verkställighet, och i samråd med dem vidtogos denna dag alla anstalter, som i närvarande sorgliga tillfälle voro af nöden.

Klockan två utropades genom rikshärolden med vanlig ståt den nye konungen kring hela staden under stort tillopp af menigheten, som likväl höll sig ganska tyst och stilla och utmärkte en mindre häftig sorg, än tillfälle och omständigheter gifvit anledning att förmoda. Posterna blefvo nu åter qvarhållne och stadsportarne tills vidare tillstängde, såsom i dylika händelser vanligt är.

Den nye regenten lät genast, jämte kungörelsen om regeringens skötande under minderårigheten enligt testamentet, en varning till allmänheten utgå, som genom innehåll och skrifart förtjente lika högt
att skattas[1]. Den innebar egentligen, att under de smärtfulla


[1] Denna kungörelse, som, ehuru kontrasignerad af revisionssekreteraren Låstbom, lärer vara uppsatt af riksmarskalken grefve Oxenstjerna, förtjenar att in extenso införas.

Vi Gustaf Adolph m. m. Sedan Gud den aldrahögste genom sitt allvisa råd behagat till sig kalla Vår i lifstiden vördade och älskade Herr Fader, den stormägtigste Konung och Herre, Gustaf III m. m. och Vi således genom detta af Oss aldrig nog begråtna frånfälle, såsom Sveriges Konung uppstigit på den Thron, han med så odödelig ära uppfyllt, kan bördan af vår sorg ej af annat lättas, än då Vi hos Våra undersåtare tillförse oss samma trohet och laglydnad, hvarmed de följt Vår i lifstiden älskade Herr Fader. Under loppet af den sjukdom, som emellan hopp och fruktan för dess dyra lif delat våra dagar, och i grufvelsen af att hafva sett en Svensk hand förkorta deras lopp, hafve Vi likväl njutit den tröst att tilllika se den fördubblade kärlek, hvarmed Vårt folk under heligt bevarande af sin urgamla tillgifvenhet för sina Konungar, mot Vår högstsal. Fader nedlagt de sannaste prof. Lika sorgfällige att i dess efterdöme svara mot dessa tänkesätt, tro Vi äfven i denna stunden ej bättre däröfver kunna betyga Vårt välbehag, än då Vi nu kunna försäkra samma trogna folk, att intet af de mått är uraktlåtet, som fordras att upptäcka den missgärnings sammanhang, som mot Vår Högtälskade Herr Faders person samt Oss och Riket blifvit begången, och att dessa undersökningar redan hunnit nog vida för att uppdaga dem, som däruti hufvudsakligast deltagit. De hafva gifvit deras bekännelser och Vi hafve befallt, att deras namn, som i denna brottslighet äro kände, skulle genom en särskild underrättelse meddelas allmänheten ej mindre än de nya omständigheter, som under sakens lagliga gång häruti vidare kunna utrönas. Vi tro oss äfven med trygghet kunna försäkra, att denna grufveliga stämpling hvarken till sitt upphof eller verkställighet haft några anhängare i någon af Vårt Rikes provinser, men inskränker sig inom en här varande flock af ursinniga missgärningsmän och missdådare. Enär nu dessa upptäckter med tämmelig säkerhet äro gjorde och ännu med lika drift fortsättas, njute Vi i Vår sorg den hugnad, att se brottsligheten skild från ett större antal, och igenkänne hos Våre öfrige undersåtare den allmänna och gemensamma tro och kärlek för Oss och Riket, som hittills alltid ibland folkslagen utmärkt det Svenska namnet. Vi skyndom, då Vi nu för första gången, enligt Försynens skickelse, såsom Konung tilltale det folk, hvars sällhet skall vara Vår lycksalighet, att dela denna fägnad med Våre trogne undersåtare, och förklare, det vi anse det medborgerliga förtroendet böra vara återställdt, när sanningen utmärker de oskyldige och lagen och straffet vaka öfver de brottslige. Med välbehag hafve Vi ansett den lydnad, hvarmed Vårt trogna folk uppfyllt Vår högtälskade Herr Faders, genom den under dess sjukdom tillförordnade regering, kungjorde vilja, medelst lugnets och stillhetens bevarande i alla orter. Vi tillförse Oss fortfarandet af samma hörsamhet emot Oss och äske och bjude härigenom ånyo, att I alle, trogne undersåtare! och hvar och en i synnerhet, under åkallande af den högste Gudens beskydd öfver Oss och Riket med stillhet afbiden det slut på denna sak, som med den allmänna säkerheten instämmer, utan öfverilningar eller utbrott emot hvem, eller under hvad namn eller på hvad instiftelser och ingifvelser de vara må, som skulle störa rättvisans gång och göra själfva välmeningen brottslig; då det skulle smärta Oss att med onåd och missnöje nödgas anse en själftagen åtgärd medborgare emellan, där Lagen endast bör tala och där Vi lika så litet skole upphöra att med allvarsamhet låta dess beskydd hvila öfver den oskyldige, som dess straff öfver missgerningen. Det alle som vederbör etc.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:09:08 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/f3gd/22/0011.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free