Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
som på deras vägnar för sent kommit till Stockholm, till fägnads betygande öfver konungens räddande utur den fara, hvarmed han varit hotad, att Sveriges nu varande läge ej tillät något väpnadt deltagande i franska angelägenheterna; hvarpå icke allenast M. Damas återreste till Coblenz, utan general d’Escars till Petersburg, och grefvarne Bouillé, far och son, togo afsked utur svensk tjenst, dock med bibehållande af deras löner såsom pensioner.
De af framlidne konungen med största förtroendet nyttjade personer stöttes icke, men förlorade efter hand sitt inflytande. Däremot sökte hertigen visa, det han hos dem, som voro kände för opposition, icke misströstade om nit för fäderneslandets väl. Ett märkligt exempel var, att baron Carl de Geer fick anbud om ett rum i allmänna beredningen, hvilket dock denne sig undanbad; äfvensom hertigen i beredningen öfver regala pastorats förslag gaf biskop Wallqvist och prosten Nordin sin hofpredikant, doktor Murray, till medarbetare. Ledamöterna i högsta domstolen, med hvilka ombyte borde ske den 15 Maj, blefvo på ett år bibehållne, och det enda lediga rummet bland frälse ledamöterna uppdrogs åt presidenten baron Kurck, en allmänt aktad man, som sedermera äfven intogs i hertigens konselj.
Ingen märkte en större förändring än baron Armfelt. Hertigen, som tillförne för honom nödgats hafva complaisancer emot sin vilja, nyttjade nu sin makt att inom rätta gränserna af hans ämbete inskränka denne högdragne medregent. Hans adjutanter hänvistes hvar till sitt regemente, och befälet öfver nya gardet, som varit honom uppdraget, öfverlemnades åt öfverste Liljehorn. H. K. H. kände de nedriga vägar, baron Armfelt brukat att söka stadga en vacklande kredit och hvaraf något tillförne är anfördt; han hade ock blifvit varse, huru han redan begynt lisma med unge konungen, för att åtminstone i framtiden resa sig från ett nu oundvikligt fall[1]. Detta fullkomnade hans föresats att skilja honom ifrån sig på bästa sätt, som ske kunde, tillika med hans förnämste anhängare, hvilket längre fram kommer att omröras i den ordning, det verkställdes.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
