Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ändamål att fästa den unge konungens sinne vid det blänkande ridderliga, det lockande mystiska, som utmärker frimureriet, och i samma mån bana de personer af det rådande systemet, som voro dess styresmän, en väg till förtroende och inflytelse hos honom.
I allmänna styrelsen föreföllo emellertid ej många märkvärdigheter. Man kan icke nog berömma hertigens fasta beslut att i Europas oro bibehålla en noga neutralitet. Ett nästan allmänt krig var upptändt i det södra Europa. Utom det, som redan brann mellan kejsaren och konungen i Preussen samt flera tyska riksfurstar på ena sidan och Frankrike på den andra, hade den nya franska republiken den 1 Febr. förklarat krig mot England och Holland, eller, som orden lydde, mot konungen i England och ståthållaren i Holland samt i början af Mars mot konungen af Spanien. Norra franska arméen, anförd af Dumouriez, hade ock eröfrat Breda och Gertruydenberg samt hotade hjärtat af Holland, då krigslyckan i hast vände om, och fransoserna, öfvervunna af tyska trupperna i slagtningen vid Aldenhoven och Neerwinden, inom Mars månads slut funno sig alldeles delogerade ur Österrikiska och Holländska Nederländerna samt tvungna att försvara sig inom egen gräns. Själfva deras kommenderande general, Dumouriez, misstänkt och anklagad för dessa förluster samt kallad att i Paris därföre stå till ansvar, förklarade sig emot konventet, lät arrestera de till honom därifrån ankomna kommissarier, som lemnades i fiendens våld, och ärnade att med sin armé såsom avantgarde för prinsen af Coburg marschera mot Paris; men då hvarken hans trupper eller besättningarne i Lille, Valenciennes och Condé ingingo i hans afsigter, nödgades han såsom desertör kasta sig i de kejserliges armar och försvann därmed från den politiska bana, där han någon tid lyst.
Frankrikes fiender vunno i denna villervalla långt mindre än de förmodat, och det mest kostsamma, mest mördande fälttåg förvärfvade dem på nederländska sidan till hösten föga mer än fästningarne Condé och Valenciennes, samt på den rhenska Mainz, med några flera fasta orter, hvilka senare de ändå vid årets slut måste lemna. Så måste ock engelsmännen och spaniorerna, hvilkas gemensamma flottor den 29 Augusti gjort sig till mästare af Toulon utan motstånd därifrån, den 17 December öfvergifva denna vigtiga plats åt en bombarderande fransk armé, hvarförinnan de dock uppbrände arsenaler, magasiner och 9 linieskepp samt bortförde tre.
Oaktadt Rysslands och Englands nog trugande påminnelser att taga en verksammare del i kriget, beslöt hertigen att därutinnan följa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
