Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
författad i en nog stickande skrifart och som ingalunda var nödig att väcka afsky för en anläggning af så förhatlig beskaffenhet. Isynnerhet stötte det flere, att brottet rubricerats för så svårt, att "vårt modersmål saknar uttryck att namngifva hitintills bland oss oerhörda och bottenlösa nedrigheter och förräderier". Man påminne sig blott konungamordet två år tillbaka!
Af handlingarne utröntes, att baron A. nästan allt ifrån den tid, han lemnat Sverige 1792, umgåtts med förslag att göra en förändring i dess styrelse; till hvilken ända han först hade fallit på den tanken, att kejsarinnan i Ryssland skulle med penningar corrumpera hertigen för att förmå honom från sig skilja sina nuvarande ministrar, men slutligen stannade i det beslut, att kejsarinnan skulle förmås därom göra en deklaration, understödd af en rysk eskader på höjden af Stockholm med nödigt landstigningsmanskap, i kraft hvaraf konungen genast skulle få ett rum i konseljen, dock utan röst, och en conseil permanent inrättas, bestående af hertigen, riksdrotsen, grefve Gyldenstolpe, chefen för utrikes affärerna (hvartill generallöjtnanten baron Taube var utsedd), hofkansleren (herr Zibet), statssekreterarne (landsh. Nordin och Lagerbring), baron Armfelt själf (som ock borde åter bli öfverståthållare), general Toll (äfven utsedd till president i krigskollegium) och presidenten i statskontoret (lagman Håkansson); öfverste Aminoff borde bli generaladjutant och chef för lifdrabantcorpsen, grefve Axel Fersen d. y. få befälet i Stockholm; de som förut innehade de således disponerade sysslor, jämte några flera, flyttas och undanrödjas; men den utlåtelse, att man blott behöfde en saignée af 14 à 15 personer, lärer förmodligen ej betydt någon tillärnad blodsutgjutelse, utan blott ett skiljande vid affärerna; som genom jämförelse mellan flere baron Armfelts bref tyckes styrkas, synnerligen depechen till herr Toll, där det om dessa 15 först heter "exil" och några rader därefter "saignée".
Fröken Rudenschöld hade under en jämn brefväxling med baron A. icke allenast varit honom behjälplig att få alla de kunskaper och underrättelser här hemma, som till hans afsigter kunde tjena, utan ock, jämte det hon om hans anslag varit medvetande, om deras utförande med honom öfverlagt och råd meddelat samt i afseende på biträdet från Ryssland med ambassadören grefve Stackelberg plägat mycken förtrolighet. För att förvärfva baron A. desto mera kredit vid ryska hofvet hade hon ock emottagit ett utkast från honom till ett bref, hvilket han imaginerat, att den unge konungen skulle skrifva till kejsarinnan med ett slags förord för baron A. att vinna hos henne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
