Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
till omständigheter, hvilka redaktörerna aldrig kunnat förutse, att de skulle dem till last läggas[1]. Denna så vaksamt fortsatta uppmärksamhet hade denna vinter tillräknat akademien och redaktörerna såsom brott, att de i tidningarne låtit införa Pichegrus i Holland utfärdade proklamation med den antagna helsningen: frihet, jämlikhet och broderskap; och när ungefär vid samma tid Rysslands egenvilliga förklaringar i Polen (hvarom framdeles mera) i avisorna infördes, lastades sådant ej mindre. Det förra felet sattes på jacobinismens räkning, det senare på ryska partiets.
Tvenne rum hade genom dödsfall blifvit lediga i akademien, det ena efter biskop Celsius, det andra efter riksrådet grefve Fersen[2]. Akademien valde till det förra LL. OO. professoren i Upsala Tingstadius, och till det senare hofjunkaren Silfverstolpe. Deras vitterhet och snille voro allmänt kända; men icke hade de den lyckan att behaga regeringen. Det är troligt, att baron Reuterholms utväljande efter grefve Fersen skulle afvändt den hotande stormen; men akademien hade ej funnit sig vid att söka en beskyddare i en missgynnare och ville hellre begå en oförsigtighet än en låghet. Armfelt var såsom ärelös utstruken, men hade ej fått efterträdare.
Professor Tingstadius tog sitt inträde i akademien vid offentlig sammankomst den 12 Februari och gjorde sin företrädares éloge efter författningarne utan påminnelse; hofjunkaren Silfverstolpe åter den 4 Mars. Det äreminne, han vid detta tillfälle hade att resa åt grefve Fersen, var i närvarande ställning ganska kinkigt, helst grefve Fersen, så som chef för hattpartiet, var för baron Reuterholm, hvars far var en betydande mössa, ganska förhatlig och jämväl i anseende till sin rol vid riksdagarne för dem, som ifrade för konungamakten, misshaglig. Men Silfverstolpe hade mera rådfört sig med sitt snille och sin öfvertygelse än med de styrandes tänkesätt. Hans tal var ett mästerstycke, hans omdömen på många ställen oblyga, kan ock hända dristiga och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
