Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
människor. Konungen och hans sällskap inkommo från souperen och afbröto samtalet.
Torsdagen den 5 om morgonen fick Rosenstein en biljett från kavaljeren grefve Gustaf Mörner, att hertigen vore i rage och befallt, det Silfverstolpe skulle till H. K. H. aflemna sitt tal. Detta skedde i egen hand strax efter rapporten utan annat tilltal, än att han skrifvit förgripligen, hvarpå S. svarade sig vara glad att inför herren själf få justifiera sig. General Taube hade ock efter rapporten företräde. Om aftonen på hertiginnans souper svarades R. på tillfrågan, att hertigen ej ännu läst talet; att något i akademiens stadgar ålade sekreteraren att svara därför. Rosenstein försäkrade detta icke så vara och bad att S. måtte få förklara sina ord och mening, med ny försäkran om hans hederliga karaktär, hvarpå svarades, att det förstods af sig själf, att han skulle få förklara sig. — Talet lemnades emellertid åt riksdrotsen för att låta lagligen tilltala Silfverstolpe.
Den 6 föreföll vid hertigens rapport en contestation mellan rikskansleren och riksdrotsen, hvilken ej funnit emot Silfverstolpe någon causum agendi. Den förre harmades däröfver, men den senare svarade, att S. ej sagt så mycket i talet till salig konungens värsta, att ej rikskansleren själf om honom ofta talat mycket värre, och då han tillade, att man ej kunde oroa folk utan anledning af lagar och författningar, invände rikskansleren, att dessa voro dumma.
Denna dag begynte konungen samtal med Rosenstein om talet, visande sig missnöjd med vissa ställen. Rosenstein erkände sig i förtroende hafva sett talet, men under tysthetslöfte; gjorde Silfverstolpes apologi och bad isynnerhet, att missnöjet ej måtte influera på den helt och hållet oskyldiga akademien. Det senare försäkrades, men hvad S. angick, kunde H. Maj:t ej vara nöjd med honom. Det förtjenar anföras, att då man nu så hårdt beifrade en förment förgripelse mot salig konungens minne, hade en hans verklige belackare i en bok om Svea rikes statshvälfningar, häradshöfdingen Blix, dagen förut af hertigen fått en gulddosa.
Den 7 eftersändes Rosenstein af riksdrotsen, som sade det beslut, hertigen tagit att suspendera akademien, till dess konungen blefve myndig, men att Silfverstolpe ej skulle actioneras, utan blott förbjudas låta trycka eller meddela afskrifter af sitt tal. Riksdrotsen hade dock inga ordres att förkunna ofvannämnda beslut, men blott rikskanslerens kommission att säga Rosenstein, det akademiens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
