- Project Runeberg -  Från tredje Gustafs dagar. Anteckningar och minnen / 2. Historiska anteckningar af Gudmund Göran Adlerbeth. Band 2 /
156

(1892-1894) [MARC] Author: Elis Schröderheim, Gudmund Jöran Adlerbeth, Gustaf Mauritz Armfelt With: Elof Kristofer Tegnér
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

förmodligen i samma afsigt, som han detta sista året af hertigens regering visat ett slags moderation mot dem, han tillförne tillfogat lidande, hvilket skulle tillvinna honom tillgifvenhet. Major Brändström, som blifvit utstruken för Armfelts skuld och expatrierad, fick nu utan ansökning tillstånd att komma hem. Han blef föga annat än karesserad af Reuterholm, som tillbjöd honom hvad reparation han åstundade, och till en början återställd i sin majorsbeställning vid Savolax regemente. Den bekante landsförviste Thorild blef utnämnd till bibliotekarie vid Greifswalds akademi. Landshöfdingen Lagerbring blef utnämnd till öfverpostdirektör, hvilken syssla efter Francs afgång blifvit förvaltad af revisionssekreteraren Kihlgren; och trodde man, att baron Schwerin, som var en systerson af Lagerbring, därtill förhulpit. Ännu märkvärdigare förekom, när fröken Rudenschöld i Juni månad gjordes fri från spinnhushäktet, återfick ära och namn samt erhöll en gård på Gotland med 300 r:dr om året, dit hon genast afreste, men fick slutligen tillstånd att tillbringa tiden hos sina anhöriga i Östergötland. Toll hemförlofvades äfven från arresten i Wismar; och på en genom ministern i Köpenhamn von Ehrenheim från regeringen meddelad tillåtelse, fick den där vistande landsflyktige prosten Widén äfven återkomma till fäderneslandet, som skedde i Augusti månad.

I en del de högsta ämbeten hade baron Reuterholm placerat dem, han ansåg för pålitliga vänner. Hans bror president i statskontoret, baron v. Essen öfverståthållare, Lode justitiekansler och nu i sin skröplighet flyttad till president i Wasa hofrätt samt ärnad att lemna sin plats åt Edman, som under Lodes ledighet sommarn förut förrättat hans ämbete, vittna om en sådan omtanke. Hertigen var chef för flottorna med nästan oinskränkt makt, chef för artilleriet. Sjelf ärnade Reuterholm blifva rikskansler. Hos konungen skulle baronerna Fleming och Schwerin med sin hofgunst hålla honom uppe. Mer än hälften af länen i riket voro under hertigens regering bortgifna åt personer, dem man räknade på, ehuru valet icke hedrade urskillningen. Det är ovisst, om det var af plan eller af blott lättsinnighet, som nu efter hertigens återkomst en mängd med militäriska ämbeten, äfven de högre, liksom sattes på auktion och för omåttliga ackordsummor bortgåfvos. Survivancer, så på sysslor som på kungsgårdar, voro med lika slösande frikostighet och på bekostnad af den unge konungens rätt bortskänkta. Med pensioner hade man varit lika rund.

Det förtjenar vid detta tillfälle omnämnas, att förslag varit å bane att låta kröna konungen den 1 November utan ständers

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:09:08 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/f3gd/22/0165.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free