Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
fars olycka och hans förmyndares med missnöje ansedda styrelse redan beredt. Han visade en varsamhet, arbetsamhet, rättvisa, urskillning, som röjde en mognad öfver hans år, ett visst allvar, skildt från fjäsk och lust att synas, som lofvade varaktighet. I synnerhet gaf han prof af stadig böjelse för hushållning. Inga andra utgifter gjordes än de, som voro oundgängliga; och af sin egen kassa bestridde han kostnaden till sorgen efter sin vid samma tid aflidna mormoder, såsom en utgift, hvilken ej rörde riket, utan honom enskildt. En statsutredning förordnades, bestående af riksdrotsen, amiral Lagerbjelke, vice presidenten Lagerheim (som tills vidare blef chef i statskontoret), statskommissarierna Ekman och Widegren samt öfverstarne Nauckhoff och Fred. Tersmeden. Deras göromål blef att ej allenast uppdraga taflan öfver tillståndet af statsverket, utan ock gifva upp förslag till dess vidmakthållande och förbättring.
Konungen begynte genast med att gifva sökande företräde en gång i veckan, svarade alla med beskedlighet och eftertanke och gaf aldrig löften. Konseljer höllos fyra dagar i veckan. Torsdagsaftonen for han till Haga, arbetade i kabinettsärenden med rikskansleren om fredagen, använde lördagen till kroppsrörelse och återkom söndagsaftonen till Stockholm, att med statssekreterarne reglera veckans arbete. Hans lefnad blef tyst och indragen; sällan större måltider, ännu mindre andra lysande lustbarheter och så mycken uppmärksamhet, som hans ställning och erfarenhet kunde medgifva, att allt vid hofvet sparsamt tillgick. Den stora smak, han troddes hysa för militären, visade sig ej i högre mån än den hos hvar konung bör vara: och när ny beklädning begärdes för lifdrabantcorpsen, bifölls den ej förr, än Lagerheim utlåtit sig, att den var enlig med staten. Ackorder i militären öfver reglementet nekades med en fermeté, som hos en 18-årig konung förtjenade dubbel förundran genom jämförelse med hans faders och farbroders eftergifvenhet i den delen. Med ett ord: stadga, rättvisa, ordning, hushållning, urskillning lofvade en jämn och nyttig men icke lysande regering, den konungens allvarsamhet och högsinthet bådade all nödig styrka.
Sällsyntast var den varsamhet, den unge konungen visade att ej lemna någon, hvem det vara måtte, ett odeladt förtroende. Han tycktes under sin uppfostran hafva insupit en stor vedervilja för gunstlingar, och däraf fastställt den oryggliga grundsats att ej låta sig af sådana regeras. Hans förtroende i regeringsärenden tillhörde blott hans ämbetsmän, hvar för sin befattning. Riksdrotsen egde i sådan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
