Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hvilken han själf i arresten återställde hans värja. Furst Baratinsky, som deltagit i Peter III:s katastrof, blef skild från hof och ämbete, och likaledes Markoff. Jemte Ostermann, hvilken var storkansler, blefvo Bedsborodko såsom chef för utrikes ärenden och Kurakin såsom vice kansler samt Sergius Romanzoff i Markoffs ställe statsministrar. Grefve Golowkin skickades till svenska hofvet att notificera kejsarinnans död, och man lofvade sig en förmånlig vändning af kejsarens och den nya ministèrens fredliga böjelser. Ifrån Sverige afgick till Petersburg generallöjtnanten baron Klingspor, hvilken, tillika med öfverstekammarjunkaren baron Wrede, i slutet af November månad af den unge konungen dekorerades med blåa bandet.
Underhandlingarne med Ryssland bibehöllo till nationernas fägnad och förmån freden orubbad, men kunde icke undanrödja det hinder för konungens tilltänkta äktenskap med storfurstinnan Alexandra, som kontrahenternas olika religion redan lagt däremot. Kejsaren förblef enständigt vid sin föresats, att hans dotter skulle bibehålla sin trosbekännelse och religionsöfning oförändrad, och konungen vid sitt beslut, att ej gifva en prinsessa sin hand, som i detta mål söndrade sig ifrån honom. Hvarken general Klingspors skicklighet och den synnerliga kredit, han vid ryska hofvet vetat sig förvärfva, eller de flera modifikationer, som föreslogos för att förena de motsatta påståenden, förmådde att bringa denna äktenskapsunderhandling till ett önskadt slut. Ehuru allt hölls ganska tyst, gissades dock denna misslyckade utgång af general Klingspors återkomst till Stockholm fram på våren, då ryske kejsaren emellertid begifvit sig till Moskwa att låta sig krönas.
Konungen begynte nu därföre se sig om efter en annan brud af evangeliska religionen. Antingen den i Tyskland vistande generalen grefve Fersen eller ock svenske ministern Bildt i Regensburg uppgaf på befallning förslag därtill; och konungen vände sina tankar på prinsessan Fredrika Dorothea Wilhelmina af Baden, hvars äldre syster var förmäld med ryske storfursten Alexander. Men H. Maj:t ville själf först se henne. Till den ändan anträdde H. Maj:t en resa till Carlskrona den 15 Juli, hvarifrån den utan föregången kungörelse fortsattes till Stralsund, Pyrmont och Berlin, och konungen återkom till Stockholm den 3 Sept. H. Maj:t hade en ganska liten suite och iakttog en sträng inkognito. I Leipzig träffade han prinsessan och trolofvade sig med henne. Generalen baron Taube, som redan före H. Maj:t utrest till Tyskland, befullmäktigades att såsom ambassadör sluta heyrathscontractet och föra prinsessan ännu samma höst till Sverige.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
