Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Ett annat ämne ådrog sig mycken uppmärksamhet. Arrendet af fria husbehofsbränningen gick med detta år till slut, och statsverkets tillstånd kunde ej umbära denna inkomst. H. Maj:t utfärdade fördenskull ett påbud af den 15 April 1797, i kraft hvaraf ett nytt lika beskaffadt arrende på 10 år anböds, med vissa för landtmän förmånligare villkor, såsom att få bränna en månad längre, nämligen från och med Oktober till och med Maj, och att aldrig betala råglispundet i penningar högre än till 16 sk. Afgiften för städerna höjdes. Den som behagade, lemnades frihet att inom en månad ifrån kungörelsens pålysande hos landshöfdingen afsäga sig arrendet, men den det ej gjorde, ansågs hafva det antagit. Adel och ståndspersoner ingingo i detta anbud nästan enhälligt, men bönderna funnos i flera landsorter därtill obenägna. Emellertid blef arrendepropositionen med så stor pluralitet bifallen, att kronan snarare vann än förlorade, i jämförelse med hvad hon under förra arrendetiden uppburit, och konungen utfärdade den 15 November 1797 sin förordning och stadfästelse i detta ämne, med stadga af lämplig plikt för öfverträdare samt andra mot förbrytelser nödiga mått.
Likaledes utfärdades den 28 Nov. påbud om indrifvande af den år 1766 fastställda bröllopsgärd, den 1792 års ständer åtagit sig att utgöra vid tillfälle af konungens förmälning, och som i stöd däraf de tre instundande åren borde utgå.
Konungens omtanke om ordning och visa författningar i sitt rike sträckte sig till flera styrelsegrenar än finans och hushållning. Man igenkände den i de kommittéer, som nedsattes till förbättring af åtskilliga inrättningar, som funnos mindre lyckligen vårdade, än det allmänna bästa fordrade. Sådan var den, som förordnades att föreslå en ny konkurs- och exekutionsstadga; i denna tid både nyttig och behöflig, i anseende till mer och mer tilltagande bedrägerier, som störde förtroendet medborgare emellan, och hvaribland assessor Mannerhjertas erhållna lån i riksgäldsdiskonten uppå falska och af honom själf skrifna kautioner gjorde desto större uppmärksamhet, som han var ledamot i Svea hofrätt. Till ännu större skandal fann han utväg att, sedan han uti häkte blifvit inmanad, med flykten afvika, och ett brott af så svår beskaffenhet förblef ostraffadt.
En annan kommitté uppdrogs det att föreslå botemedel mot de riksförderfliga lurendrägerierna; en annan, att utarbeta nya krigsartiklar, sedan de under förmyndareregeringen utfärdade funnos olämpliga; en annan, att föreslå en ny skogsordning, emedan den icke heller
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
