Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
oförtruten. Han förtjenar blott nämnas, emedan han tio år förut varit frihetshjälte och nästan rebell mot Gustaf III.
Emellertid blef litteraturen föga uppmuntrad, och brefvet till Greifswalds konsistorium med befallning att tillse, det presterna blott predika kristendom och icke filosofi eller världslig moral, såsom tyvärr i Tyskland sker, utmärkte en orthodoxi hos den styrande makten, som vida skilde sig ifrån rådande principer i andra länder, där omtanken mera sysselsätter sig med att gå tidehvarfvets tänkesätt till mötes än att göra fruktlösa, men alltid förhatliga försök att qväfva dem. Ordensbiskopen doktor Flodin ansågs för en af de ifriga nitälskare, som påkallade konungens så vaksamma åtgärd mot religionens fiender.
Med den rättvisa, man måste göra konungen för hans stadga, allvarsamhet, ömhet om lag och seder, företedde sig någon anledning till klander genom den nåd, han beviljade den landsflyktige baron Höpken, som icke allenast fick tillstånd att till fäderneslandet återkomma, utan ock återställdes i sin syssla så vid prinsessans hof som i militären. Man vet dock, att sådant endast var utverkadt genom prinsessans förböner. Grefve Cronstedt, som i anseende till begångna förseelser i guvernörsbeställningen vid Carlbergs krigsakademi blifvit dömd till sex månaders suspension, njöt äfven en oförmodad förkortning däri till godo; och denna eftergifvenhet i afseende på två betitlade adelsmän föll egentligen i ögonen genom jämförelse med den stränga rättvisa, konungen vanligen lät öfvergå andra brottsliga. Få prinsar hafva mera sällan nyttjat sin benådningsrätt. Den till döden dömde prosten Widéns befordran till Örebro pastorat gjorde äfven mindre fördelaktiga intryck.
I Oktober månad gjorde konungen ett annat steg, som ock föga gillades. En lifbataljon upprättades till tjenstgöring på Drottningholm, 250 man stark, sammansatt af valdt manskap ifrån de indelta landtregementena, till tjugo man af hvarje, hvaröfver närmaste befälet under konungen anförtroddes åt konungens forne v. guvernör, baron Carl Mörner. Denna nya trupp, som hvart år skulle ombytas, fick högre sold än någon corps i Stockholm, hvilket förorsakade jalousie hos garnisonen därstädes; kostnaden gjorde ock så mycket mera uppseende, som den var onödig, och statsberedningen, ehuru fruktlöst, gjort föreställning om än större indragning i Stockholms garnison, än den som redan skett.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
