Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Emellertid hade den landsflyktige baron Armfelt, som ock då vistades i Tyskland, låtit författa en latinsk inskription till en minnesvård öfver baron Taube, som fick sin graf på ett hertiginnans af Kurland gods, hvari den döde kallas "Terror novatorum, nisi intercepissent", samt regaleras med den nog prunkande titel af "Gustavi Adolphi alter parens". Baron Taubes dödsfall uppväckte i fäderneslandet en nästan allmän fägnad. Hans egoism och regeringssjuka hade gjort honom förhatlig. Utan arf, utan indrägtiga ämbeten, efterlemnade han nio tunnor gulds egendom. Den testamenterade han till ofvannämnda grefvinna, hvars broder grefve Axel Fersen blef executor testamenti. Flere baron Taubes närmaste arfvingar suckade i fattigdom.
En i Oktober månad utkommen skrift, kallad: "Några tankar om sättet att upprätta och befästa den urgamla franska monarkien", var ett ämne för både allmänhetens och regeringens uppmärksamhet; den förras genom den begärlighet, hvarmed den emottogs, lästes, köptes, så att inom fjorton dagar en ny upplaga måste läggas under pressen; den senares genom det missnöje, den förorsakade, och hvaraf påföljden blef ett förbud emot dess vidare försäljande. Skriften var en qvick, men i sig själf oanständig ironi, däri författaren såsom medel till franska monarkiens återupprättande föreslog alla de anstalter, som i Sverige vidtagna, mest öfverklagades. Den hade dock utan förbud förmodligen snart fallit i glömska, sedan frondeurerna fått skratta sig mätta på despotismens bekostnad; men konungen uppgaf såsom egentligt skäl till detta sitt steg, i enskildt samtal, att han nödgats vidtaga det af fruktan, att ryske ambassadören annars kunnat förekomma honom genom föreställningen därom, sedan hans höga principal begynt sträcka sin omtanke emot jacobinismens utspridande äfven till sina grannländer.
Mera oförväntadt var det missnöje, hvarmed konungen ansåg en i Stockholms-Posten N:o 243 införd recension af den handbok till gudstjenstens förrättande i svenska församlingar, som ecklesiastik-kommittéen på konungens befallning föreslagit till H. Maj:ts stadfästelse och i Upsala låtit trycka. Recensenten tillät sig blott det omdöme, att hvar och en oväldig granskare läser den säkert med nöje och måste åtminstone finna denna handbok jämngod med de bästa af de i senare åren hos våra trosförvandter i andra länder och särdeles i Tyskland utkomna många liturgier, i flera delar ännu vida öfverträffar dem. Religionsbegabbaren måsto vara misslynt att se många
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
