- Project Runeberg -  Från tredje Gustafs dagar. Anteckningar och minnen / 2. Historiska anteckningar af Gudmund Göran Adlerbeth. Band 2 /
222

(1892-1894) [MARC] Author: Elis Schröderheim, Gudmund Jöran Adlerbeth, Gustaf Mauritz Armfelt With: Elof Kristofer Tegnér
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

leda till anarki; å den andra sidan nationella rättigheter, mer och mer uppdagade af en stigande upplysning, publicitet af alla invärtes förvaltningsgrenar, särdeles af penningeverkens; angelägenheten att statsverket måtte administreras af ständers fullmäktige; och för ridderskapet och adeln var konjunkturen så mycket mera kritisk, som detta stånd icke antagit Säkerhetsakten, hvarom vid hyllningen nödvändigt skulle bli fråga. De ledamöter af adeln, som utan anspråk på betydenhet älskade lugn och ville gå medelvägen, undandrogo sig gärna att deltaga i brytningar, där fogligheten mellan en ömsesidig parti-ifver efter all sannolikhet icke skulle få ljud, utan misskännas antingen för svaghet eller dubbelhet. Konungens lynne, som med en grund af rättvisa förenade de vidsträcktaste begrepp om sina prerogativer och mycken oböjlighet i sina grundsatser, samt flera riksdagars exempel på den gränslösa inflytelsen af konungamakten på de tre ofrälse ståndens beslut, borde icke heller uppmuntra adeln att nyttja sin riksdagsmannarätt.

Riksdagen utblåstes den 10 Mars. Konungen utnämnde grefve Brahe till landtmarskalk och ärkebiskopen till talman för presteståndet, samt den 12, uppå borgare- och bondeståndets om ordförande gjorda anhållan, borgmästaren i Stockholm Ullner till talman för det förra och riksdagsmannen Olof Larsson i Bie från Nyköpings län till talman för det senare. Dessa val vunno allmänt bifall. Grefve Brahe var icke känd för mycket snille eller talanger, men hans karakter och tänkesätt hade förvärfvat honom allmän tillgifvenhet. Bondetalmannen var en af de upplystaste i sitt stånd, hade med heder varit fullmäktig i riksgäldskontoret och under flera riksdagar utmärkt sig i oppositionen lika som grefve Brahe och på ett anständigt sätt. Till sekreterare i bondeståndet kallades justitiarien Segerström, en slug och hofvet alltid tillgifven man, som fick sig till biträde lagmannen och häradshöfdingen Klinteberg.

På riddarhuset iakttogs samma praxis som vid 1792 års riksdag, att blott till begynnelse af öfverläggningarne låta uppläsa riddarhusordningen. Sedan de vanliga komplimenterna såväl ständerna själfva emellan som för Deras Maj:ter blifvit aflagda, kallades ständerna till plenum plenorum på rikssalen den 15 Mars. Konungens tal var enkelt och så mycket mera rörande som, då han omtalade sin fars frånfälle, han själf fällde tårar. Hans allmänna proposition innehöll, att H. Maj:t äskade ett hemligt utskott, ett bevillningsutskott samt ständernas tankar enligt 42 § Regeringsformen öfver trenne föreslagna ändringar i

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:09:08 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/f3gd/22/0231.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free