Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
statssekreteraren Lagerbring, och då alla försök syntes därtill fåfänga, förklarade öfverstekammarjunkaren Bonde, att det vore konungens önskan. Denna sista utväg till ändamålets vinnande blef dock äfven fruktlös, men åstadkom naturligtvis missnöje, och komprometterade både konungen och öfverstekammarjunkaren Bonde. Stött öfver elektorernas vägran, afsade sig hofkansleren sitt rum ibland dem; men konungen tog det visa parti att desavouera Bonde och att förbjuda honom visa något misshag öfver hvad som händt genom ett lika steg med hofkansleren.
Den 19 Mars hade, i anledning af landtmarskalkens proposition om instruktion för bankoutskottet, major Holst på riddarhuset uppläst ett memorial angående nyttan och nödvändigheten däraf att tillståndet och förvaltningen af banken och riksgäldskontoret måtte göras allmänt bekanta. Samma fråga väcktes jämväl i borgareståndet. På bägge ställen lades den på bordet. Den 20 Mars begärde major Holst själf att hans memorial ännu vidare måtte hvila, men kongl. sekreteraren friherre Hans Hjerta inlemnade ett i samma ämne och med ännu mera styrka författadt, hvilket äfvenledes lades på bordet. I plenum den 24 Mars företogs härom öfverläggning, och då bröts första gången under denna riksdag det lugn, som ditintills rådt och smickrat alla välsinnade med ett nästan oförmodadt hopp om sämja och endrägt. Diskurserna blefvo häftiga: baron Hjerta, professor Schultzenheim, öfverste Skjöldebrand, ryttmästaren G. Adlersparre m. fl. talade för publiciteten; flere af dem, som vid 1789 års riksdag varit ifrigast i oppositionen, och däribland grefve Claes Lewenhaupt och baron Lantingshausen, emot den samma. Ändtligen skilde landtmarskalken frågorna och förklarade, att han ärnade proponera frågan om bankens publicitet till bifall, men att han i den om riksgäldskontorets, hvilket vid två riksdagar näst före denna blifvit af hemliga utskottet handhafdt, icke emot innehållet af 47 § Regeringsformen tilltrodde sig göra någon proposition. Detta ökade den redan rådande oron, så mycket mera, som (utan att man vill ingå i pröfning af själfva saken) landtmarskalken redan tillåtit frågans ventilation, hvilket aldrig bort ske, om den varit inkonstitutionel. Sedan landtmarskalken icke kunnat förmås att ändra sitt beslut, nedlade ryttmästaren G. Adlersparre sitt rum i hemliga utskottet. Frågan om bankens publicitet hänsköts till bankoutskottets utlåtande, hvilket äfven i detta ämne blef preste- och borgareståndets beslut. I det sistnämnda vägrade jämväl talmannen proposition rörande riksgäldsverkets publicitet. Ifrån denna dagen förlorade landtmarskalken all sin kredit på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
