- Project Runeberg -  Från tredje Gustafs dagar. Anteckningar och minnen / 2. Historiska anteckningar af Gudmund Göran Adlerbeth. Band 2 /
234

(1892-1894) [MARC] Author: Elis Schröderheim, Gudmund Jöran Adlerbeth, Gustaf Mauritz Armfelt With: Elof Kristofer Tegnér
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

friherrar Knut Kurck, Nils Silfversköld, Jöran Gripenwaldt, Axel Adlersparre, David Schultzenheim och Skjöldebrand skulle, såsom de där fällt förgripliga utlåtelser emot landtmarskalken, ställas under laga tilltal.

Straffet drabbade föga dem, som blott funno sin yttrade önskan uppfylld, ehuru den mera synes varit styrd af öfverilning än eftertanke. Bland dem, som af justitiekansleren skulle tillspörjas, förklarade friherre Hans Hjerta, hrr Pehr Tham och Adelheim sin mening hafva varit att nedlägga adelskapet och vunno sin önskan. Tham, som var löjtnant vid lifregementet, blef af konungen utstruken. De under tilltal ställdes process blef anhängig vid Götha hofrätt, i hvars jurisdiktion de förmenta brottet var begånget. Processens utgång skall framdeles omförmälas. De ansågos för frihetens martyrer; och grefve Brahe var den som förlorade mest. Riksdrotsen, som eljest under riksdagen oförtrutet lånat sig till konungens afsigter, afsade sig med denna rättegång befattning.

Riksdagen fortskyndades sedan med en obeskriflig brådska, och plena öfversvämmades af betänkanden från utskotten, synnerligen det hemliga, som egde att föreslå allt hvad till realisationsplanens verkställande hörde och därmed gemenskap egde. Sådana voro hemliga utskottets protokollsutdrag om brännvinsbränningen, för hvilken arrendet nu förvandlades till en allmän och stående skatt till nästa riksdag; om speciemynts skulders liqviderande med riksgäldsmynt jämte 20 procent agio; om värderings- och uppskattningskommittéers inrättande till bestämmande af förmögenhetsafgiften; om banko- och riksgäldsverkens framgena styrelse; om salpetertillverkningen i riket, med förslag att hvart helt hemman däraf skulle prestera kronan 1/2 lispund om året; om kronoutskyldernas betalande med agio, konvojkommissariatets skuld, 300,000 r:dr, att påföras riksgälden[1], och kopparpolletterna, hvilka alla med föga förändring och jämkning vunno bifall. Härtill


[1] Denna tillökning i bevillningen hade konungen velat, att hemliga utskottet skulle besluta utan plenorum hörande. Grefve Hamilton nalkades konungen, för att i tysthet häremot göra föreställning, men konungen, mot honom prevenerad, anviste honom sitt ställe, hvarifrån han hade att säga sin mening. Grefve Hamilton förklarade då högt och med ifver, att hemliga utskottet ej kunde ingå i en sådan författning utan att kränka konstitutionen; och hans energi hade den verkan, att sedan konungen i tysthet tillsport riksdrotsen, konungen yttrade sig finna, att grefve Hamilton hade rätt och att målet borde föredragas i plena. Det hade tillförne förevarit i en beredning af vissa hemliga utskottets ledamöter, och de tre ofrälse stånden hade därstädes yrkat, att de föreställde riksens ständer.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:09:08 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/f3gd/22/0243.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free