Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ersättning den 3 vid Hohenlinden, i hvilken afgörande slagtning österrikiska arméen led ett totalt nederlag, som öppnade fransmännen vägen till Passau och Salzburg, hvilka eröfrades. Den 20 December gick äfven Linz öfver; och Moreau stod med sin segrande armé en dags väg från Wien. Under vanmäktiga försvarsanstalter anhöllo österrikarne om ett stillestånd, som beviljades den 22 på fyrtioåtta timmar och den 25 i Steier förlängdes på trettio dagar med femton dagars uppsägelse samt de villkor, att Tyrolen, Braunau och Würzburg skulle fransmännen inrymmas. Italienska arméens framgång under general Brune emot österrikiske generalen Bellegarde var jämväl lysande; och blef den senare totalt slagen vid Mincio den 25 December, så att Venedig och alla österrikiska besittningarne åt denna kanten stodo i fara. Ändtligen extenderades stilleståndet den 17 Januari i Treviso äfven till Italien, på sätt att Peschiera, Legnago, Ferrara och Ancona skulle till fransmännen inrymmas, hvartill, innan ratifikationen kunde erhållas, i kraft af ministrarnes aftal i Lunéville, Mantua jämväl måste tilläggas.
Oaktadt det behof af fred, som uttrycktes af så stora uppoffringar, begaf sig österrikiska kabinettet med långsamma steg till själfva fredsslutet. Vapenhvilan måste ännu en gång på trettio dagar förlängas med fjorton dagars uppsägning. Men kort därpå, den 9 Februari, tecknades freden i Lunéville, som lade Campo Formio-traktaten till grund, i kraft hvaraf Belgien afträddes evärdeligen till Frankrike; Rhenströmmen allt ifrån Schweiziska till Bataviska gränsen, fastställdes till gräns emellan Frankrike och Tyskland; Bataviska, Cisalpinska, Helvetiska och Liguriska republikerna garanterades; Etsch-strömmen utstakades till gräns emellan Cisalpinska och Österrikiska området; Toscana tillades hertigen af Parma, och indemnisationer för den förre storhertigen, för arfståthållaren i Holland och de ärftliga prinsar, som genom Rhengränsen förlorade besittningar, stipulerades i Tyskland att tilldelas efter särskild öfverenskommelse. Ratifikationerna skulle skyndsamligen följa och genom kejsaren utverkas af tyska riksständerna (som ock verkställdes) och evacuation inom trettio dagar försiggå. Med kurfursten af Pfalz-Bayern träffade Frankrike fred först den 24 Augusti 1801 med betydlig förlust för honom vid Rhenströmmen, som dock framdeles skulle ersättas.
Konungen i Sardinien, hvars stater i öfra Italien voro i fransysk besittning, var alldeles icke nämnd. Påfven Gregorio Barnaba Chiaramonti,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
