- Project Runeberg -  Från tredje Gustafs dagar. Anteckningar och minnen / 2. Historiska anteckningar af Gudmund Göran Adlerbeth. Band 2 /
258

(1892-1894) [MARC] Author: Elis Schröderheim, Gudmund Jöran Adlerbeth, Gustaf Mauritz Armfelt With: Elof Kristofer Tegnér
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

visat köld. Detta ryktbara fruntimmer begaf sig äfven om sommaren till Frankrike, mera utskämd af sin ända till fräck skamlöshet oordentliga lefnad än af schavotten[1].

Den 21 Maj blef drottningen lyckligen förlöst med en prinsessa, som den 26 vid dopet i slottskapellet nämndes Sophia Wilhelmina. Till betygande af sin glädje öfver denna hugneliga händelse gjorde H. Maj:t den 28 flere promotioner. Öfverhofstallmästaren och landshöfdingen grefve Ulrik de la Gardie fick brevet att vara en af rikets herrar; fyra storkors af Svärdsorden, tre kommendörsband af samma orden, trenne af Nordstjerneorden, ett storkors och tre kommendörsband af Vasaorden och flera smärre ordenskors bortgåfvos. Författaren af dessa anteckningar blef till sin stora förundran frånvarande utnämnd till kommendör af Nordstjerneorden och fann ingen annan tydning af en så oväntad nådebevisning än den förmodan, att konungen tilläfventyrs därmed velat förklara, att han såsom kansliråd i det nyss upplösta kollegium ej varit H. Maj:t misshaglig. Ibland flera utnämnda adelsmän förtjenar isynnerhet landshöfdingen Håkanson nämnas, hvilken såsom ofrälse man vid flera riksdagar spelat en så betydande rol.

Men den befordran, som med skäl väckte både uppmärksamhet och fägnad, var hofkansleren Ehrenheims till kanslipresident, för honom själf oförmodad, som redan bortsålt equipage och afskedat sin betjening, och likaså för publiken, som ansåg grefve Axel Fersen till samma ämbete själfskrifven. Det är ock ostridigt, att han därom haft löfte. Men de politiska konjunkturerna hade, oaktadt all konungens vedervilja för Franska republiken, gjort en rapprochement med densamma nödvändig; till hvilken ända herr Bourgoing, som tillförne varit fransk minister i Köpenhamn, blef af republiken ackrediterad som envoyé och ministre plénipotentiare till svenska hofvet och baron Carl Ehrensvärd i lika egenskap till Paris[2]. Grefve Fersen skall häröfver yttrat missnöje och förklarat sig då ej kunna förestå svenska ministèren. Konungen tog honom på orden och utnämnde Ehrenheim till kanslipresident, hvarvid affärerna onekligen vunno. Till ersättning för grefve Fersen utnämndes han i Juli månad till riksmarskalk efter grefve Oxenstjerna, som på begäran ifrån samma ämbete entledigades. Grefve Fersen syntes dock däraf föga tillfredsställd och sökte samt vann


[1] Kongl. sekreteraren Ehrenström var ock rehabiliterad och bar häroldskorset.
[2] Bourgoing ankom först till Stockholm i Aug. och baron Ehrensvärd hade sin anträdesaudiens den 5 Aug.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:09:08 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/f3gd/22/0267.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free