Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Kungsör, som i detsamma kommo åkande på en kälkskrinda, blefvo både behjälpliga att bringa de åkande herrarne ut ur den kullstjälpta vagnen genom en remna uppemot taket, och att med sitt åkdon befordra deras fortsatta resa till Arboga, sedan man därpå med dynor och kappor tillredt ett så varmt och beqvämligt säte för prinsen, som omständigheterna medgåfvo.
Men arfprinsen begynte genast må illa. Han fick kräkningar; det märktes att munnen drogs på sned; han förlorade efter hand förmågan att tala och framkom utan sans till Arboga, hvarest arfprinsessan redan inträffat. Bestörtningen kan lättare begripas än beskrifvas. All på stället möjlig medicinsk hjälp försöktes. En kurir affärdades till Gripsholm att underrätta om olyckshändelsen. Konungen och drottningen skyndade dit, och generaldirektören Schultzenheim beordrades att hals öfver hufvud komma från Stockholm. Alla dessa mått voro fåfänga; och arfprinsen afled den 16 om morgonen af slag, hvartill hans konstitution var fallen och hvilket efter all sannolikhet åkommit genom alteration vid stjälpningen, helst ingen utvärtes skada på hans kropp kunde förmärkas.
Arfprinsessans tillstånd var så mycket mera medömkansvärdt, som hon förmått sin svärfar markgrefven att samtycka till resan och på visst sätt åtagit sig ansvaret för alla de påföljder, som den kunde hafva. Hon förlorade icke blott en älskad gemål, utan ock sin état såsom tillkommande regerande furstinna, och var därtill stadd på en resa i främmande land, långt ifrån sin hemort. Midt i sin bestörtning ville hon dock fortsätta resan. Det hade kanske varit bästa sättet att genom den därvid nödvändiga aktivitet skingra sorgens intryck så mycket möjligt var; men konungen tillät det icke. I sällskap med sin måg, döttrar och son, återvände hon till Haga. Vägen togs öfver Westerås; arfprinsens lik hemtades med den honnör, som hans rang tillkom, södra vägen till Stockholm. Sorgen anlades på ett halft år den 20 December, och både kongl. och arffurstliga hofvet tillbragte på Haga den tristaste julhelg, som kan upptänkas.
Näst arfprinsessan var konungen den mest sorgbundne. Hans af naturen mjältsjuka lynne fördjupade honom i de sorgligaste betraktelser. Han trodde sig blott vara född till olyckor och anmärkte, att kejsarinnan Catharina II, konung Fredrik Wilhelm II i Preussen, kejsar Paul I, alla tre dött inom tre månader, sedan han gjort dem besök, och att arfprinsen, hans svärfar, nu blott synts besöka honom för att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
