- Project Runeberg -  Från tredje Gustafs dagar. Anteckningar och minnen / 2. Historiska anteckningar af Gudmund Göran Adlerbeth. Band 2 /
276

(1892-1894) [MARC] Author: Elis Schröderheim, Gudmund Jöran Adlerbeth, Gustaf Mauritz Armfelt With: Elof Kristofer Tegnér
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

skull upptagas. Många svårigheter af delade interessen mötte vid öfverläggningarne och ökades under tiden genom de nya tilltagsna mått, som togos af Bonaparte, hvaribland det väckte mesta uppmärksamhet, att han i en så kallad consulta af Cisalpinska republikens representanter, hvilken hölls i Lyon och af honom bevistades, gaf samma republik en konstitution, hvars styresman bar titel af president, och till hvilket ämbete han själf blef kallad. Han emottog detsamma jämväl, men utnämnde genast en vice president, grefve Melzi. Republikens gränser reglerades ock nu. Frankrike behöll Piemont, och floderna Trebbia och Lenza innefattade på hvar sin sida republikens område, hvilket således äfven sträckte sig öfver Parma.

Piemonts införlifvande med Frankrike och Cisalpinska republikens förenande därmed under ett hufvud voro äfven så opåräknade som vigtiga hinder för den enstämmighet i tänkesätten, som borde leda Amienska kongressen till ett önskadt slut. En annan omständighet tillkom, att franska regeringen, för att stilla den bekante negerchefen Toussaint l’Ouverture’s uppror på S. Domingo, ditsändt en stor flotta under amiral Villaret-Joyeuse’s befäl med talrika landttrupper, som kommenderades af general Leclerc. Detta väckte misstankar i England. Med ett ord: kongressen var i början af Mars månad nära att brytas; engelsmännen gjorde de kraftigaste sjörustningar, och eskadrar utgingo med förseglade ordres att brytas på viss höjd. Man väntade lord Cornwallis tillbaka till London och kriget ansågs oundvikligt.

Men just i denna brytning bereddes ett lyckligt slut. Den 27 Mars tecknades definitiv-traktaten i Amiens af ofvannämnda fyra ministrar. Den bestod af 22 artiklar och gjorde ingen hufvudsaklig ändring i preliminärerna. Emellan Frankrike och Portugal stadgades, att Arivari-floden skulle blifva gräns i Guiana, och i Europa bekräftades Badajoz-freden. Grefven af Nassau försäkrades om ersättning för sina i Holland förlorade gods; men genom en särskild konvention mellan Cornwallis och Schimmelpenningk utfästes, att ersättningen ej skulle ske på Bataviska republikens bekostnad. Hvad åter Malta beträffar, reglerades dess öde utförligen. Denna ö skulle återställas Johanniterorden, bland hvars tungor den franska och engelska skulle försvinna, så att af dessa nationer inga riddare framdeles skulle antagas, men däremot en ny tunga tillkomma af Maltas egna innebyggare, som ej behöfde bevis om adelskap. Engelsmännen skulle inom tre månader evacuera ön, och därpå riddarne af de tillåtna tungorna sammanträda därstädes att välja en stormästare. Halfva garnisonen på Malta skulle utgöras

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:09:08 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/f3gd/22/0285.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free