Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Nordstjerneorden bortgåfvos, bland hvilka sistnämnda det ena tillföll landshöfdingen Rosenstein, sedan publiken i fem år väntat och önskat honom detta vedermäle af konungens bevågenhet. Flera mindre kors af alla ordnar utdelades utom dess, och många befordringar i arméen och vid hofvet. Äfven utnämndes tre baroner och några adelsmän. Den entledigade amiralen grefve Wachtmeister, som allt sedan han förafskedades icke visat sig på hofvet, blef vid samma tillfälle åter till ynnest upptagen och bevistade högtidligheterna såsom en af rikets herrar.
Till hugneligare händelser för detta år hör, att freden med Tripoli tecknades den 2 Oktober, i anledning hvaraf alla fångar skulle lösgifvas och de skepp, som blifvit uppbragta efter den 25 September. Sverige skulle äfven betala 150,000 piaster strax och 8000 årligen framdeles i stället för presenter. Man hade mycket att tacka franske öfversten Sebastianis biträde för denna fred, hvilken påstods att man några månader förut kunnat få för 100,000 piasters utgift på en gång och förbindelse att årligen erlägga 5000 piaster, innan kontreamiralen Cederströms blockad fanns fruktlös och flera svenska handelsfartyg ytterligare voro uppbragta.
Med utrikes makter voro Sveriges relationer icke sådana, som rikets vanmakt och omständigheter i alla afseenden gjort önskliga. Sverige hade ingen allierad och icke en gång någon säker vän. Med Danmark var förtroligheten mycket vacklande allt sedan 1801 års operationer mot England. Detta sistnämnda rike hade väl gifvit något hopp att återställa de under kriget Sverige fråntagna konvojer, men utdrog tiden; och de höfligheter, som gjordes prinsen af Gloucester, verkade föga på en ministèr, som kände sin styrka och blott rådfrågade sitt interesse. Frankrike hade väl utmärkt böjelse att med Sverige förbinda sig i närmare vänskap; men konungens fierté och fördom mot en "usurpateur parvenu", sådan som Bonaparte, hade ej gått till mötes på ett sätt, som befrämjade en sådan förbindelse. Tvärtom hade konungen genom sin pommerska beskickning i Regensburg i Oktober månad afgifvit en deklaration rörande den då af riksständerna förehafda skadeståndsfrågan, där han såsom garant af Westfaliska freden yttrat sin önskan, att ingen med vapen måtte taga i besittning de föreslagna ersättningarne, innan de lagligen blifvit tillerkända, och att H. Maj:t nödgats bryta sin tystnad, sedan han sett främmande makter blanda sig i dessa ärenden. Detta språk kunde ej annat än stöta Frankrike, Preussen och Ryssland, hvilka gemensamt reglerat skadestånden, och ådrog konungen en obehaglig not af franske ministern Bourgoing i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
