Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
emellan konungen och denne prins fortfor. Han fann så mycket nöje i Stockholm, att han sade sig bäfva, då han tänkte på sin afresa. Man trodde ock att den skulle uppskjutas till Maj månad och omtalte redan, att han nästa år skulle komma tillbaka. Men efter några veckors förlopp togo sakerna en helt annan vändning.
Den 18 Februari blef hofsekreteraren Carl Boheman oförmodligen arresterad och ställd under sträng bevakning och hemligt förhör af underståthållaren i hans rum. Denne Boheman var en äfventyrare, född i Jönköping och son af en kopparslagare. I ungdomen hade han först varit bodbetjent och sedan någon kort tid studerat i Lund, hvarifrån han rymt för gäld och efter ett eller par års utrikes vistande återkommit till Sverige med alla utvärtes kännetecken af en stor förmögenhet; han hade mycket juveler, gjorde ansenliga depenser, köpte ett lustslott i Danmark och skröt att hafva flera tunnor guld placerade i Hamburger bank. Han etablerade sig i Danmark, men gifte sig i Sverige och fann en väg att bli känd af hertig Carl, som vid denna tid var regent, genom sina uppgifter att ega djupa mystiska kunskaper och de högsta grader i frimureriet. Till vedermäle af hertigens ynnest blef han utnämnd till hofsekreterare, och liaisonen med H. K. H. underhölls och stärktes genom de nya ljus, han tid efter annan meddelade under sina årliga resor till Stockholm. Hans vunna förmögenhet underlät ej att väcka misstankar om lofligheten af åtkomsten, helst han var en rå och okunnig man och hans utrikes resa skett just under den tid, då franska revolutionen var i sitt häftigaste utbrott, då man förmodade att han haft tillfälle tillgripa någon rik emigrants lösören. Rykten lupo ock, att han plundrat drottningens af Frankrike cassette, hvilket nästan var en orimlighet, emedan den snart skulle blifvit efterspanad och våldsverkaren ertappad. Emellertid åtnjöt han äfven så mycket skydd i Danmark af grefve Bernstorff som i Sverige af hertig Carl.
Innan vintern 1802 hade han föga visat sig i frimurareorden; men då deltog han i Stockholm i dess sammankomster, såsom ledamot af dess högsta grad. Som han föregaf sig vara så kallad clericus, bar han dock ej de ridderliga prydnader, som utmärka denna grad. Om vintern 1803 resolverade han likväl att äfven visa sig som riddare. Han hade redan sommaren förut varit på Rosersberg hos hertigen, acceuillerad såsom en ny Moses, och vunnit ej mindre förtroende af grefve Brahe, grefve Ruuth samt flera höga frimurare, till och med af konungen själf, som med vanligt nit skyddade denna orden och bevistade alla dess sammankomster, hafvandes äfven haft omsorg att i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
