Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
fontanellen hölls dock ännu öppen hela detta år. Förmågan att tala utvecklades efter hand, och den att gå utan synnerlig olägenhet infann sig tillika. I November månad lemnades prinsen under guvernörens och tvenne utnämnde kavaljerers uppvaktning och intog de rum, som före detta tillhört hertig Fredrik på slottet. Efter alla de begrepp, riksrådet Ramel åt andra meddelade, visade prinsen tecken till ett böjligt och välartadt lynne, men hans tidsfördrif hade så alldeles blifvit inskränkta inom militäriska lekar, att han betecknade allt med militäriska namn. Själf kallade han sig soldat, riksrådet Ramel var hans underofficer, han hade högvakt för sina militärdockor under sängen; själfva fontanellen hette kasern, och frätmedel, som därvid någon gång måst användas, svarta korporalen. Detta allt är småsaker, men ej utan vigtiga påföljder i anseende till begreppens första bildning. En ceremonies etikett och representation omgåfvo honom beständigt. Hans steg voro afmätta, när han emottog eller skulle beledsaga hertiginnan vid hennes besök. Han promenerade aldrig utan lifdrabantvakt o. s. v. Riksrådet Ramels utnämnande till hans guvernör var annars ofelbart ett af konungens lyckligaste val. Denne herres moraliska karakter, fromhet och intagande väsende, förenade med en säker förnuftsodling och världskännedom, lofvade de lyckligaste verkningar till prinsens uppfostran. Men förmodligen hade han i flera än ett mål föreskrifter till sin efterrättelse, som han ej kunde öfverskrida.
Mot midsommaren sjuknade konungen häftigt. Efter några dagar afgjordes sjukdomen till annandagsfrossa. Men H. Maj:t var envis att ej iakttaga den régime, som hans lifmedikus Rung föreskref. Denna oböjlighet gaf anledning till ett utbrott af humeur, så att konungen entledigade honom med ganska onådiga ordalag. Man gissade med någon anledning, att han blifvit af konungen misstänkt för någon delaktighet med Boheman i hans så mycket befarade anläggning; men detta hör blott till rykten, äfven såväl som berättelsen om en kopp kaffe, som troddes vara beredd med skadlig tillsats. Att konungen för honom hyste något särdeles misstroende, synes ock därigenom vederläggas, att konungen tillät honom fortfara i vården om kronprinsens helsa; änskönt han själf till lifmedikus återkallade den af konung Gustaf III längesedan afskedade lifmedikus Salomon, som i detta kall af Rung efterträddes. Visst är, att Rung icke kände skälet till sin onåd, om något annat bör sökas än en häftighet, som konungen ville soutenera.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
