- Project Runeberg -  Från tredje Gustafs dagar. Anteckningar och minnen / 2. Historiska anteckningar af Gudmund Göran Adlerbeth. Band 2 /
319

(1892-1894) [MARC] Author: Elis Schröderheim, Gudmund Jöran Adlerbeth, Gustaf Mauritz Armfelt With: Elof Kristofer Tegnér
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

känd, såsom en människovän, en älskansvärd umgängesman och en driftig samt erfaren styresman af sitt stift. Han hade fyra riksdagar å rad beklädt talmanskallet i sitt stånd i grannlaga konjunkturer och inom konungahuset förrättat alla de högtidliga akter, som äro Upsala ärkebiskop uppdragna. Tårar af hans vänner och af dem, som njutit hans välgärningar, voro hans vackraste ärestod.

Det må äfven antecknas, att Stockholm detta år om våren med konungens tillstånd försågs med ett franskt spektakel. En teatertrupp af de skäligen goda inkom i Maj och förstärktes om sommaren, som för egen räkning, dock emot vissa förmåner enligt kontrakt, ömsom på dramatiska teatern uppförde komedier, ömsom operor på operateatern. På den förra gåfvo de en à två pjeser i veckan, på den senare en. Tout le beau monde fröjdades af de fransyska spektaklen, och teaterdirektören baron Hamilton främst, för hvilken ingenting svenskt dugde. Andra, älskare af fäderneslandets sånggudinnor, fruktade svenska teaterns förfall genom konkurrensen. De gjorde dock den senare mindre skada än man befarat.

Den allmänna ställningen i Europa hade undergått en vådlig förändring genom ett detta år utbrutet nytt örlig mellan Frankrike och England. Amienska freden var för litet förmånlig för England att kunna vara på dess sida uppriktig. Själfva ministèrens yttranden tillkännagåfvo föga uppsåt att längre bibehålla den, än till dess ett lägligare tillfälle yppades till fredsbrott. Bonapartes makt och tilltagsenhet ökades på en gång. Man kunde icke utan att söka svepsaker förebrå honom inbrott i Amienska freden, men väl i den Lunévilleska. Sådana voro Piemonts och Parmas införlifvande med Franska republiken och hans väpnade intervention i schweiziska oroligheterna, samt den nya konstitution, han som diktator där upprättat. Ehuru England icke deltagit i Lunévilleska freden och de jure ej kunde eller borde anses för Europas målsman på fasta landet, var det naturligt, att en täflande makt skulle med afund och med fruktan för påföljderna skåda den oinskränkta inflytelse, Frankrike utöfvade på alla kontinentala saker. Flera stridigheter om uppfyllandet af Amienska freden uppstodo fördenskull innan kort emellan franska och engelska kabinetterna. Det engelska fortfor ju längre dess mer att göra svårigheter vid återlemnandet af Goda-hopps-udden och Malta.

Emellertid synes en verklig villrådighet egt rum, huruvida man borde poussera sakerna till ett nytt utbrott eller åtminstone pro forma bibehålla en plåstrad fred. Sådant synes styrkas af de ordres och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:09:08 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/f3gd/22/0328.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free