Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Med sådana skäl bemantlades det oerhörda steg, att hertigen af Enghien[1] den 15 Februari i Ettenheim på kurfurstens af Baden gebit af ett franskt detachement arresterades tillika med flera franska emigranter på andra närbelägna orter. Man bemäktigade sig den olycklige hertigens papper, förde honom själf först till Strassburg samt sedan till Vincennes, hvarest han få timmar efter ankomsten, i anledning af en ståndrätts dom, som var sammansatt af franska generaler och officerare, den 22 Februari kl. två om natten blef fusillerad. Denne herres hårda öde ådrog sig så mycket mer medömksam uppmärksamhet, som han genom sina personliga egenskaper och sitt mod var aktad för den dugligaste af Bourbonska prinsarne, och som hans uppoffrande åt en oförsonlig hämnd eller grym politik var förenadt med ett tydligt inbrott i folkrätten. För Tyska riket och kurfursten af Baden var denna våldsamhet förödmjukande. Denne sistnämnde herre varnades af franske ministern att ej hädanefter tåla franska emigranter i sitt land, såsom stridande emot äldre ingångna förbindelser. Så väl han som kurfursten af Bayern måste låta dessa förklaringar tjena sig till efterrättelse; och på Frankrikes reqvisition arresterades i många tyska städer personer, som dittills där njutit tillflykt[2].
Hos konungen af Sverige, som på så nära afstånd var så till sägandes åsyna vittne af dessa händelser, åstadkommo de en harm och en förbittring, som han icke fördolde. Han skickade genast öfversten baron Tawast till Paris, att söka förekomma det missöde, som syntes hota den fängslade hertigen; men den skyndsamhet, hvarmed detta gick i verkställighet, gjorde beskickningen fruktlös, hvilken förste konsuln icke heller fann godt att emottaga. Emellertid anlade konungen sorg efter den afrättade hertigen, skref till Sverige, att han i allmänna tidningarne skulle omnämnas med saknad, yttrade till franske ministern i Carlsruhe sin indignation öfver det begångna våldet och skriftväxlade därom med andra hof i de starkaste termer.
Så stor var dock opinionen om Frankrikes öfverlägsenhet, att hvarken romerske kejsaren eller konungen i Preussen i detta mål vidtogo någon verksam åtgärd. Det ryska hofvet instämde däremot till alla delar i konungens tänkesätt. Det hade redan råkat i missförstånd med förste konsuln. Ryske ambassadören Markoff, som blifvit personligen stött med honom, var rappellerad; och i Maj månad inlemnades
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
