Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
konungen i Preussen dekorationen af franska Hederslegionen och af honom tillbaka undfått Svarta Örns-orden. Konungen af Sverige, som redan var ledamot af sistnämnda orden, fann detta så förolämpande, att han till preussiske ministern Tarrach befallde samma ordenstecken återställas med förklaring, att då det bars af M. Bonaparte, vore det ej mera gjordt för honom. Denne minister yttrade sig ej vara tillständigt att emottaga det, men att han därom skulle afsända rapport till sin konung. Sådant verkställdes, och ordenstecknet återlemnades verkligen i Berlin genom svenske chargé d’affaires von Brinkman, sedan alla försök att förmå konungen af Sverige till ett fogligare beslut voro af hans ministrar och mest ansedda ämbetsmän förgäfves gjorda; och påstås, att h. exc. Toll i sådant afseende så när ådragit sig H. Maj:ts onåd. Verkan af detta steg var befallning från berlinska hofvet till dess mission att utan afsked lemna Stockholm och taga arkivet med sig, hvilket skedde inom Maj månads slut, hvarefter äfven herr Brinkman fick ordres att på samma sätt begifva sig ifrån Berlin. Och därmed upphörde alla diplomatiska relationer mellan bägge hofven.
Ehuru i sig själf ringa, må den omständighet antecknas, att konungen nyss före sin afresa till Skåne förafskedade franska teatertruppen, hvilken H. Maj:t fann för kostsam, och godtgjorde den dess skada genom kontraktets häfvande ett år innan detsamma tilländalupit. Den 25 Maj anträdde H. Maj:t tillika med drottningen och kronprinsen samt en talrik suite bemälde resa. I lägret föreföllo inga märkliga händelser, om ej ett brouillerie mellan presidenten baron Cederström och generalen baron Wrede, hvilken senare därvid förlorade något af konungens bevågenhet, och supprimerade H. Maj:t chefsämbetet vid generalstaben, som baron Wrede beklädt. Mera uppmärksamhet syntes det förtjena, att ryske envoyéen, Alopæus, och den engelske, Pierrepont, samt kanslipresidenten baron v. Ehrenheim genom särskilda vägar där tillsammanstötte; och förblefvo de förstnämnde sedermera allt framgent hos konungen, som äfven snart fann sig uppvaktad af den franske emigrerade duc de Pienne, hvilken redan tillförne med grefven af Lille (Ludvig XVIII) varit i Sverige.
Som intet landtkrig för det närvarande brann i Europa, och ingen anledning visade sig att längre hålla svenska trupper på tysk botten, smickrade sig allmänheten med hopp, understödt af löpande berättelser, att de till Stralsund förlidet år öfverförda svenska bataljoner skulle hemkomma; men gissningarne fördes nu på vigtiga politiska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
