- Project Runeberg -  Från tredje Gustafs dagar. Anteckningar och minnen / 2. Historiska anteckningar af Gudmund Göran Adlerbeth. Band 2 /
354

(1892-1894) [MARC] Author: Elis Schröderheim, Gudmund Jöran Adlerbeth, Gustaf Mauritz Armfelt With: Elof Kristofer Tegnér
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

synnerhet blef på det nya året lyckligare än flere år tillförne och uppgifves till ett belopp af 200,000 tunnor.

Drottningen lefde under sin gemåls frånvaro mycket tyst och tillvann sig genom sitt sätt att vara mer och mer allmän tillgifvenhet.

1806.



Med början af detta år fick kronprinsen en handledare i sina studier; men på annan fot än de informatorer, som varit antagne hos hans far och farfader. H. Maj:t hade beslutat öfverlemna sin sons undervisning åt en vetenskapsman, som utan titel, utan deltagande i hofvets societé på vissa timmar om dagen uppvaktade kronprinsen, dessemellan ej syntes och som fick en viss lön utan hopp om pension, men försäkran, att, då han skildes från informationen, erhålla ett pastorat eller annan i hans väg lämplig befordran, som medförde nöjaktig utkomst. Denna lön fixerades till 400 rdr banko och, då prinsen ej vistades i Stockholm, till 1 rdr 16 sk. dagtraktamente. H. exc. Ramel hade i samråd med några sina vänner uppgifvit förslag på 5 personer till denna vigtiga förtroendebeställning. Det utskickades till H. Maj:t i November 1805, och i Januari 1806 utnämnde H. M. den främst föreslagne, adjunkten vid Upsala akademi Biberg. Denne lärde, modeste och i allt passande instituteur anträdde sitt svåra kall oförtöfvadt och uppfyllde fullkomligen hvad af honom väntades.

Pressburgska freden hade lugnat det genom härjning, brandskatter, hunger, sjukdomar och alla krigets olyckor förödda södra Tyskland. Den hade genom oberäkneliga förluster tvungit österrikiska huset till inaktivitet, men ej återfört stillheten i det öfriga Europa, då ingen afhandling emellan Frankrike och Ryssland blifvit afsluten, och Frankrikes genom de vigtigaste segrar omåttligen ökta makt gifvit en gränslös vidd åt nya förstoringsplaner. Dessa, bådade genom en mängd (man uppgifver 84) hemliga artiklar i Pressburgska freden, utvecklades detta år efter hand.

Berlinska hofvets förhållande var vid dessas utförande af mycken inflytelse. Där blef en föreningspunkt af de största makters negociationer. Preussiske statsministern grefve Haugwitz gjorde en resa till Bonaparte, medan han stod i Österrike, och en annan till Paris, sedan denne segervinnare dit återkommit. Underhandlingarne understöddes af ömsesidiga härtåg och rörelser af trupper, men utgången visade, att konungen af Preussen, trogen sitt fredliga system, hufvudsakligen ingick i Frankrikes planer och alldeles skilde sig ifrån engelska interesset.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:09:08 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/f3gd/22/0363.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free