- Project Runeberg -  Från tredje Gustafs dagar. Anteckningar och minnen / 2. Historiska anteckningar af Gudmund Göran Adlerbeth. Band 2 /
381

(1892-1894) [MARC] Author: Elis Schröderheim, Gudmund Jöran Adlerbeth, Gustaf Mauritz Armfelt With: Elof Kristofer Tegnér
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

general Lefévres, skicklighet, bombarderingens och det grofva artileriets verkan så på fästningsverken som i staden, och framför allt de förenta arméernas nog lama försök att undsätta den, bragte denna hufvudfästning omsider till öfvergång. Den 24 Maj, då brèche redan var skjuten, proponerade grefve Kalkreuth kapitulation. Den afslöts den 26; garnisonen, som då blott bestod af 9,000 man, fick fritt aftåg, med förbindelse att ej tjena emot Frankrike på ett år; och fransoserna blefvo mästare både af Danzig och Weichselmünde, hvarest funnos ofantliga förråd af lifsmedel, munition och kanoner.

Några försök att anfalla franska arméens högra flygel, för att däråt vända uppmärksamheten från belägringen, hade med föga framgång af ryssarne blifvit gjorda; men sedan Danzig gått öfver och tjänte franska venstra flygeln till det fastaste stöd, blef det en nödvändighet att försöka något decisivt på fältet, hvilket förmodligen varit försigtigare att våga, innan fransoserna hunnit förstärka sig med hela belägringsarméen. Efter franska uppgifter var, denna oberäknad, Bonapartes här 220,000 man stark, och om denna styrka tåler afprutning, lär dock vara visst att i senare tider aldrig en större stått på ett ställe samlad. Ryska arméens styrka känner man mindre bestämdt; helst deras egna uppgifter varit gigantiska ända till otrolighet. Emellertid begyntes från ryska sidan den 5 Juni flera attacker på åtskilliga punkter af franska linien, hvilkas resultater voro, att ryska arméen måste retirera till Heilsberg, hvarest Bonaparte den 10 och 11 forcerade dem i deras starkt förskansade läger, tvingade dem att lemna sitt artilleri och bagage och att retirera sig till Friedland. Där angrep han dem den 14 Juni, samma dag han 7 år tillbaka segrat vid Marengo, och vann en fullkomlig seger. Ryska centern sprängdes, 15 till 18,000 man lågo på valplatsen, omkring 12,000 fångar gjordes och 80 kanoner eröfrades[1]. Med öfverlefvorna af sin armé drog Bennigsen sig till Tilsit.

Fransoserna inryckte den 16 Juni i Königsberg, där ibland andra betydande fördelar 150,000 engelska gevär föllo i franskt våld, hvilka för rysk räkning ditkommit och ej ännu hunnit utskeppas. Ryska dérouten fortsattes ännu längre och inom egen gräns. Sedan fransoserna utan motstånd passerat Predelfloden, utsträckte de sig ända till Niemen och togo jämväl Tilsit i besättning. Då följde en proposition


[1] Ifrån den 5 till den 15 Juni försäkras, att ryska arméen förlorat öfver 60,000 man och hade ej qvar öfver 60 kanoner.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:09:08 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/f3gd/22/0390.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free