Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sig äfven efter anträdet till regeringen. Mycken hushållsaktighet[1] och ordning jämte rättvisa och oväldighet lofvade nationen en önsklig styrelse. Men det förtroende, han visade landshöfdingen Rosenstein och statssekreteraren Rosenblad, väckte afund hos öfverstekammarjunkaren baron Taube, som med en svuren förbittring mot franska revolutionen och de så kallade filosoferna visste måla Rosensteins grundsatser såsom med dessas instämmande och följaktligen farliga, samt tillade, att nationen sade, det konungen af de nämnde båda personerna lät styra sig. Detta upptände misstankar. Det inflytande, de egt och jag aldrig tror dem missbrukat, minskades; dock bör till Gustaf Adolfs heder erkännas, att han med förtroende hörde sina ämbetsmän, gjorde afseende på deras råd, tillät ej den ene att blanda sig i den andres göromål, och i allmänhet ingen obehörig att befatta sig med regeringsärenden. En annan af hans goda egenskaper var tystlåtenhet och discretion. Besluten fattades med mognad och höllos hemliga till dess de verkställdes. Verkan af allt detta visade sig i flera goda ekonomiska författningar, som vidtogos. Emellertid vann baron Taube mycken kredit, nästan såsom ett arf efter Gustaf III; och när han några år efteråt afled i Tyskland, föreslog baron Armfelt en minnesvård öfver honom, med en inskrift, hvari han kallades "Gustavi IV Adolphi alter parens". En annan ex-favorit, som åter steg till förloradt anseende, var general Toll. Det är ofelbart, att dessa tvenne män bidrogo att utveckla och stadga konungens despotiska böjelser.
Norrköpings riksdag blef en ny anledning därtill. Striden emellan hans redan fattade öfverdrifna begrepp om sitt prerogativ och den frihetsanda, som rådde ibland ständerna, särdeles adeln, vållade missnöje å ömse sidor. Konungens rådgifvare styrkte honom att visa fermeté, och sättet att leda riksdagen urartade till våldsamhet och försämrade nationens tanke om sin unge konung, som hittills varit allmänt älskad, mycket för fadrens olyckas skull, och mycket för den stadga och jämnhet, han hittills visat i sitt uppförande.
Ännu mera förlorade han genom resan till Ryssland. Kejsar Pauls nyckfulla despotism, så till sägande dyrkad af den blindaste lydnad, var i Gustaf Adolfs ögon ett mönster till efterföljd. Många ryska former infördes i Sverige: ett slags caporalism i alla militäriska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
