Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Man torde hafva förebragt E. K. H., att jag haft någon del i det convent, som de studerande i Upsala anställde. Några af denna corps, som antingen i Stockholm eller Upsala kommo till mig, kunna intyga, att jag gjort dem tjenliga föreställningar emot detta uppträde. Ärkebiskopen och professorerna känna mitt bemödande att detsamma afskaffa, och jag förvarar flere bref som därom vittna. De som känna ställningen i Upsala veta, att de professorer, som egentligen voro mina vänner, voro de ifrigaste att arbeta emot conventet.
Min bok, som en tid efter detta convents förstörande utkom, vågar jag försäkra icke innehålla annat än satser, som äro helt och hållet stridande emot de begrepp som man trott mig hysa, och som leda till befästande af lugn, ordning och lydnad.
E. K. H. har trott mig äga en betydande inflytelse på skribenterna i detta land. Några af dem äro mina vänner, och dessa hafva icke missbrukat sin penna. De som egentligen förbrutit sig, äro Thorild och Philipson. Den förre har därföre blifvit straffad och den senare förbuden att skrifva. Thorild såg jag någon gång under högstsalig konungens lifstid, men sedan han kom hem från England, kan jag ej påminna mig att ens hafva sett honom; mindre talt vid honom. Han har angripit mig med ovett. Philipson hade jag aldrig sett, då dess skrift blef förbuden. Fram på sommaren 1793 gjorde han mig ett höflighetsbesök, då han sade sig ega hopp att genom h. exc. friherre Reuterholm utverka sig nådigt tillstånd att få fortsätta de felande numror af sin skrift. Han kan intyga, att jag därvid gjorde honom de starkaste föreställningar, att undfly all politik och välja andra ämnen, hvarmed han kunde göra nytta.
Utom den befattning, jag nu mera icke äger med avisorna, har jag ingen haft med andra här utkommande tidningar. Den som skrifver utrikes nyheterna i Stockholms Posten, har jag blott en enda gång händelsevis sett. Min vänskap för kongl. sekreteraren Kellgren är lika uppriktig som hans för mig; men då han i snille äger en så stor öfverlägsenhet öfver mig, har jag ej ens kunnat fatta den tanken att vilja leda honom. Det enda jag känner och vet, är att han varit en redlig man, som aldrig ment sin öfverhet och sitt fädernesland annat än väl. Han är nu döende och kan sig med intet befatta. Assessor Lenngren känner jag för en hederlig man, och vet med visshet att han är regeringen tillgifven, men vi råkas sällan och merendels alltid händelsevis.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
