Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
började fatta mod vid anblicken af ett slägte, som syntes mig ännu
mera beklagansvärdt än jag, ehuru olyckan bars på ett annat sätt.
Befolkningen i dessa ödsliga trakter är vacker, liflig och har
ett öppet lynne. Dess ytterliga fattigdom har dock ej på dem
tryckt någon stämpel af elände; qvinnorna äro glada och
välväxta; allt detta gaf mig intryck, som bidrogo att utplåna
smärtan af skilsmässan från Karlskrona. Min utrustning för resan
var ingalunda lysande. Jag färdades till häst; på mig hade jag
hela min garderob, i en kappsäck några böcker och litet linne.
En lång värja, som jag varit nog oförsigtig att köpa, hängde
vid min sida; men utgiften för den hade nära nog tömt min
börs, som var illa försedd. Min kassa borde räcka till dess jag
kom till Stockholm; men knappt hade jag hunnit in i
Östergötland, innan jag fann att den nästan tagit slut. I Östergötland
bodde en kusin till min mor [1], rik, frikostig och slägtkär, men
af ett egendomligt lynne. Om jag skulle uppträda hos honom
såsom en tiggare, så skulle detta såra hans stolthet, och detta
borde framför allt undvikas. Jag fann, att jag ännu hade nog
penningar för att hyra en vagn med två hästar och på detta
sätt komma fram till min onkels egendom Solberga; men då
skulle jag också icke ega ett öre. Jag fattade mitt beslut,
gjorde min toilett så prydlig som möjligt, och sedan bar det af
med en ljungande fart. Olyckligtvis hade man icke tagit i
beräkning vagnens hållbarhet, och knappt hade jag tillryggalagt
en fjerdingsväg, innan den gick sönder och jag höll på att bryta
halsen af mig. Jag slapp lyckligtvis undan med en stark
kontusion och med att få mina kläder sönderrifna, ty jag hade
ramlat ner i ett dike bredvid landsvägen. Jag fick öga på en liten
vacker byggnad, belägen på det mest förtjusande sätt på en
höjd öfver vägen. Jag närmade mig, i hopp att möjligen få
låna en annan vagn, men huset tycktes vara tomt. Men
knappast hade jag hunnit igenom grinden, förr än en ung flicka med
det gudomligaste ansigte kom mig till mötes. Hon betraktade
mig, förvånad öfver det skick, i hvilket jag visade mig, och sade
med mycket deltagande: ’Ni ser ut att hafva gjort ett förfärligt
fall; har ni gjort er illa?’ — Hennes ton, något, jag vet icke
hvad, i sättet hvarpå hon yttrade dessa ord, hänryckte mig,
och jag svarade henne, att jag efter detta ögonblick skulle anse
mitt missöde såsom höjden af lycka. Samtalet fortsattes; jag
gaf henne en förvirrad berättelse om hvad som händt, under
det att mina ögon sade henne att det ingalunda var detta, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
