Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och rykte. I hopsmidande af kränkande rykten egde man en
uppdrifven färdighet, och det blef småningom likgiltigt, mot hvem
det lättfärdiga talet vände sig, endast tillfälle erbjöds att göra
sig lustig på andras bekostnad. Knappast någon undgick sin
plats i dagens »chronique scandaleuse«. Dagboksanteckningar
öfver sqvallret hörde ock till tidens moder; och hvar och en
aldrig så litet skrifkunnig ansåg sig kallad att skrifva memoarer
för eftervärlden och att göra »porträtter» af sin omgifning
hellre målade »en laid» än »en beau». Denna »médisance» var
ett af de fulaste dragen i tidehvarfvets leende och sminkade
anlete. Samtiden fäste vid dessa rykten ofta ej mer
uppmärksamhet än de förtjente, och öfverdrifterna inneburo genom sig
själfva sitt korrektiv. Men eftervärlden har tagit för goda en
mängd af dessa berättelser, som blifvit hopspunna dels af illvilja,
dels af lättsinne. Fruktansvärdt har detta lyte i Gustaf III:s
tidehvarf hämnat sig genom den ännu mångenstädes rotfästade
tron på dess seders lastbarhet och föreställningen om en verklig
råhet i tänkesätten under ytans förfining. [1]
*
Sådan var den omgifning, som skulle emottaga den unge
Gustaf Mauritz Armfelt, då han på hösten 1780, efter mer än
tvenne års frånvaro, återsåg Sveriges hufvudstad. Hofvet blef
under mer än ett årtionde den värld, i hvilken han lefde. Han
såg under denna tid den skimrande byggnaden småningom
förlora sin glans; han såg den vackla och hjälpte sin konung att
hålla de remnande spillrorna tillsammans, till dess han slutligen
efter konung Gustafs död, själf en spillra, slungades undan, för
att under nya skiften gå sitt ödes växlingar till mötes.
[1] Det kan i detta sammanhang förtjena erinras hvad en af de
aktningsvärdaste män i Gustaf III:s hof, kammarherren grefve C. J. Ekeblad
(sedermera landshöfding och generallöjtnant), i ett förtroligt bref 1782
skrifver till sin hustru, med anledning af ett fullkomligt ogrundadt, förklenligt
rykte rörande hertig Carl och fröken Sophie Fersen, hvilket bevisligen
härledde sig från en af hofvets missnöjda damer: «Accusations réciproques des
femmes qui disent des horreurs d’une de l’autre, et les propos lestes des
hommes qui s’épuisent en méchancetés et en mauvais propos sur le tout, font
qu’en vérité, la société brillante de la cour a un ton si pervers et si ennuyeux
qu’on doit s’estimer bien heureux d’en être éloigné« (26/9 1782). Några dagar
förut hade han skrifvit: «Här skrattas åt allt; så snart det har det minsta
air af galanterie, är allt förlåtet af en société, som på den sujetten är af en
obegriplig legereté«. (E:s bref till sin hustru, i K. Bibl.). I sina bref har
Ekeblad dock mer än en gång själf, utan att vilja det, skattat åt tidens lyten
i detta afseende.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 00:09:22 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/f3gd/31/0054.html
