Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Quedlinburg — realiserades förslaget. Schröderheim, Armfelt och
ryttmästaren Jernfeltz, alla begåfvade med godt hull och resliga
gestalter, helsade prinsessan i spetsen för ett långt tåg af
klosterdamer, såsom — prostinnor från hennes stift med höga
funktioner. Armfelt föreställde »soeur prieure» och Schröderheim
»soeur oratrice»; tillsammans sjöngo de en helsningssång till
prinsessan på kökslatin, afbruten af oupphörliga skrattsalvor. [1] Utan
tvifvel bör abbedissan hafva funnit prostinnornas välmåga båda
godt för stiftets.
Året 1783 var inom Gustaf III:s hof särdeles rikt på
teaternöjen. Det var detta år som konungen, enligt Fersens
ord, [2] »under tiden mellan måltider, levéer och supéer, då
konungen visade sig publikt, var innesluten med Armfelt,
sysselsatt med författareskap för teatern». Huru mycket öfverdrift
som ligger i detta påstående, må lemnas därhän; visst är att
antalet teaterstycken, som detta år flöto ur konungens penna,
var ovanligt stort. »Gustaf Adolfs ädelmod» — vid sitt första
uppförande kalladt »Lars Sparres och Märta Banérs
kärlekshandel» — »Helmfelt», »Odin och Frigga» samt »Gustaf Adolf
och Ebba Brahe» tillhöra alla detta år. Gustaf III anförtrodde
gerna älskarerolerna i sina stycken åt sin nye gunstling, som i
hög grad egde alla yttre företräden. Det kan förtjäna erinras,
att denne såsom Lars Sparre i »Gustaf Adolfs ädelmod», då
stycket första gången uppfördes den 11 Januari 1783 på
Gripsholm, hade till motspelare hoffröken Hedvig de la Gardie, som
två år senare blef hans maka. I prologen till »Helmfelt»
föreställde Armfelt Apollo.
Men det var icke blott såsom medspelande i konungens
och andras stycken, som Armfelt egnade sig åt dramatisk konst.
Tidigt började han själf göra sig bemärkt såsom tillställare af
lustbarheter af hvarjehanda slag, bland hvilka det teatraliska
elementet, enligt tidens gällande sed, ej kunde undvaras. Konung
Gustaf såg gärna att hans omgifning också i sin ordning gåfvo
honom fester, äfven om kostnaden togs ur hans egen ficka, och
uppmuntrade gärna hvarje anlag för vittert författareskap. »Den
fest som jag gaf för konungen», skrifver Armfelt till sin far (1/11
1782), »och som icke kostade mig ett öre, var rätt lyckad, och
Deras Maj:ter yttrade sitt välbehag genom att ropa på
författaren». Det synes sannolikt att denne var Armfelt själf.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
