- Project Runeberg -  Från tredje Gustafs dagar. Anteckningar och minnen / 3:1. Gustaf Mauritz Armfelt efter Armfelts efterlemnade papper samt andra tryckta källor. Armfelt och Gustaf III /
60

(1892-1894) [MARC] Author: Elis Schröderheim, Gudmund Jöran Adlerbeth, Gustaf Mauritz Armfelt With: Elof Kristofer Tegnér
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

när arméen stod på linien klockan 5 e. m., satte han sig till
häst och for dit».

»Han red linien utföre, och sedermera defilerade trupperna
för honom. Kungen var synnerligen nöjd med dem. Sedan de
kommit på linien, skulle kanonerna salutera med två gånger 128
skott, hvilket ej väl var börjadt, förrän kungens svit, hvilka redo
okända och oridna hästar, éloignerade sig från honom, för att
ej narra hans häst att blifva ostyrig. Jag, som hade en trankil
häst, men kände honom ej, red äfven bort, men när jag såg,
hur beskedlig han var, red jag fram och höll ett par alnar från
kungen, som frågade mig, om det var usagen att skjuta på det
viset i en salut, hvilket jag aldrig sett förut. I det samma vände
hans häst och han föll utaf, men så långsamt, så det [såg ut]
som om han somnat på hästen, men i det han tog backen, sade
han med en leende mun: »Je crois, que j’ai le bras cassé». Därpå
sprang jag ner, tog honom under armen för att lyfta upp
honom, då han sade mig: »non, non laisse moi, j’ai réellement le
bras cassé». Vår bestörtning blef faslig, och alla de officerare,
som voro nära, samlade sig omkring oss. Kungen bars till
grefve Posses matsal på en stol, och där fingo vi en soffa,
däruppå vi satte honom, ända tills assessor Salomon kom. Då vi
ännu voro i osäkerhet om brottet, talade han med största
tranquillité, tog sina arrangementer om en kurirs skickande till
kejsarinnan, etc. Ändtligen sedan ärmen på rocken blifvit
uppsprättad, befanns armen vara af på snedden något ofvanföre
armleden. Han förbands genast, och under hela tiden lät H.
Maj:t ej märka någon otålighet, utan uppmuntrade oss andra,
som alla voro nedslagna. H. Maj:t ville först blifva qvar i
lägret, men på allas våra föreställningar togs då det beslutet, att
H. Maj:t skulle flytta till Tavastehus. Utan att låta bära sig,
var den transporten ogörlig; och kommenderades af lifdragonerna
450 man med en öfverstelöjtnant och därtill hörande officerare,
som turvis buro H. Maj:t på en litière. De hade 3/4 mil att gå,
hvilket också räckte oss i 4 1/2 timma. Regementsofficerare af
alla korpser entourerade marschen, och dels vi, som hörde till
konungens person, dels ungdom, som hört honom till förut, gingo
framför eller bakom. Folket sprang på sidan och grät.
Soldaten och officeraren var bestört. Utaf alla ledsamma saker jag
sett, vet jag ingen, som gjort bedröfligare intryck än denna
procession. För att öka vårt bekymmer, fick midt under
förbindningen kungens kammartjänare Devouges konvulsioner; folk föll
omkull och bröt sig; andra skrapade sönder ansigten och händer
etc. Utom en förlorad batalj tror jag intet mera dégat kunnat

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:09:22 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/f3gd/31/0077.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free