Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vara. Under hela marschen var kungen vid godt humeur, talade
om allehanda saker och tackade alla dem, som följde honom.
Vid ankomsten till landshöfdingehuset reste han sig själf af
båren, gick trapporna uppföre in i sina rum, skref till kejsarinnan
ett detaljeradt bref, däruti rendez-vous’n uppsköts till den 30,
skickade af med det brefvet ryttmästaren och lifpagen Peyron
och lade sig vid pass kl. 1, sedan han druckit litet buljong. H.
Maj:t hade mycken svårighet att få sängen till lags. Jag läste
för honom till kl. 1/4 till 4 om morgonen, och sedermera sof han
bra nog.»
Två och en half vecka — till den 27 Juni — måste
konungen och hans följe stanna i Tavastehus, och först den 23 Juni
kunde han, stödd på Armfelts arm, lemna sina rum. Äfven
denna första promenad i Tavastehus höll på att få en olycklig
utgång, enligt Armfelts berättelse: en skenande häst med en
sönderslagen kärra efter sig vara nära att springa omkull den
sårade monarken. I början af detta nödtvungna uppehåll tog
konungen sitt missöde lugnt nog: »han försäkrade mig», säger
Armfelt, »qu’il volvait de trop grands projets dans sa tête pour
s’ennuyer.» Mot slutet synes dock hans lynne stundom hafva
varit nedstämdt och retligt, och hans oförsigtighet och naturliga
liflighet i sina rörelser försvårade armbrottets botande.
Enformigheten afbröts genom mottagande och afsändande
af kurirer och sändebud från och till Stockholm och Petersburg.
Kejsarinnan Katarina sparade ej någon artighet: de båda
svenska kurirerna blefvo i Petersburg på det utsöktaste sätt
mottagna; och tvenne sändebud anlände kort efter hvarandra från
kejsarinnan för att efterfråga konungens befinnande. Äfven
baron d’Albedyhl medförde goda nyheter och »stärkte oss», säger
Armfelt, »i vår öfvertygelse om kejsarinnans impatience». — Om
konungen var nöjd härmed, så var han det så mycket mindre
en dag, då posten medförde underrättelsen, att det syntes ovisst,
om något krig mellan Ryssland och Turkiet skulle blifva af.
»Göran Sprengtportens ankomst», heter det, »var också en mindre
kär nyhet, men när jag råkade honom, tycktes han vara både
trankil och beskedlig. Det är en besynnerlig olycka, att en
karl med hans geni och hans förstånd ej kan passa till en så
upplyst monarks regeringstid.»
Den 25 Juni var konungen så återställd, att han, stödd på
hofstallmästaren Muncks arm, medan denne bar hans värja,
kunde visa sig för trupperna och själf en stund föra befälet.
Dagen innan afresan anträddes till Fredrikshamn, lemnades
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
