- Project Runeberg -  Från tredje Gustafs dagar. Anteckningar och minnen / 3:1. Gustaf Mauritz Armfelt efter Armfelts efterlemnade papper samt andra tryckta källor. Armfelt och Gustaf III /
78

(1892-1894) [MARC] Author: Elis Schröderheim, Gudmund Jöran Adlerbeth, Gustaf Mauritz Armfelt With: Elof Kristofer Tegnér
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

äro vi i full etikett», skrifver Armfelt, »med hedersvakt framför
dörren; jag går före, Fersen efter H. Maj.t; Essen är med för
att tjena såsom stöd».

I Augsburg, hvarest äfven gjordes ett par dagars uppehåll,
bevarades inkognitot bättre. Skämtsamt skrifver Armfelt: »Huru
gärna vi än här skulle hafva röjt vårt inkognito, så var det
fullkomligt omöjligt. Dessa enfaldiga stackare saknade all
nyfikenhet och trodde att en kung var skapad som andra människor;
man tog icke en gång hatten af för oss på teatern». — I
Augsburg upplöstes ressällskapet för några dagar. Konungen med
Fersen, Armfelt och Essen for till München, de öfriga till
Innsbruck.

Ur Armfelts dagbok låna vi följande skildring af vistelsen
i München:

»Så snart vi ankommit, gingo kungen och jag omkring i
staden. När vi kommo tillbaka, fastän vi bodde infamt au
troisième, började likväl folket att tro, det kungen var kommen.
Vi foro på spektaklet och fingo en loge midt emot kurfursten.
Kungen gaf mig högra hand och satte sig något bakom. De
gåfvo en tysk komedi med en balett efteråt. Midt under pjesen
kom någon som knackade på dörren; jag lät upp, och det var
grefve Daun, som på kurfurstens vägnar frågade, om kungen i
Sverige tillät, att han fick göra honom sin cour antingen i logen
eller hemma i qvarteret. Jag svarade däruppå, att kungen i
Sverige vore rest till Innsbruck, att jag och de andra herrarna
fått tillstånd att fara till München, och att ett sådant misstag,
som han höll på att göra, vore för betydligt, för att jag ej
uppriktigt borde prevenera honom därom. Han var envis, då jag
slutligen tog det parti att säga honom, »qu’il devait lui suffire,
que je lui disais que le roi n’y était pas»; han teg, men
insisterade på, att kurfursten skulle få göra kungens connaissance. Jag
plaisanterade och gick in i logen, berättande H. Maj:t hela
aventuren. Han blef icke vid godt humeur, ville taga allahanda viva
partier, men lät slutligen persuadera sig att låta mig gå till
kurfursten att göra honom en kompliment, i hvilken jag kom fram
med kungens begäran att få blifva i den största inkognito, så
länge han själf behagade, på det han kunde à son aise få se
alla de saker, som förtjente uppmärksamhet. Kurfursten svarade
med mycken embarras, att kungen vore mästare att göra hur
han själf behagade, och efter många komplimenter gick jag
tillbaka och gaf min grefve det svaret. Han blef rätt nöjd därmed
och supéen blef obeskrifligt glad».

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:09:22 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/f3gd/31/0095.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free