- Project Runeberg -  Från tredje Gustafs dagar. Anteckningar och minnen / 3:1. Gustaf Mauritz Armfelt efter Armfelts efterlemnade papper samt andra tryckta källor. Armfelt och Gustaf III /
82

(1892-1894) [MARC] Author: Elis Schröderheim, Gudmund Jöran Adlerbeth, Gustaf Mauritz Armfelt With: Elof Kristofer Tegnér
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

i dödens käftar — död, nästan begrafven! Föreställ er huru jag
skyndade till Pisa, som ligger 10 mil från Florens: att spränga
häst och postiljon var mig en likgiltig sak. Jag reste hela
natten och kom fram kl. 8 på morgonen. Jag fann min kära herre
— färdig att fara till staden, för att se på storhertiginnans 18:de
kyrktagning! — Detta förargade mig icke så litet; och det
behöfdes ingenting ringare än kungens hela älskvärdhet för att
komma mig att glömma ett så groft skämt. Hans lust att
snart få träffa mig, i förening med Fersens råd — han tycker
om att göra dylika pojkstreck — hade tydligen gifvit anledning
härtill».

»Vi äro här», heter det vidare i samma bref, »på en half
mils afstånd från Pisa; och om här icke funnes en gammal
portvakt och en hyrlakej, skulle platsen vara bebodd af endast
svenskar, ty badterminen är slut. Vi hafva här hvar sin cell med
bläck och penna — ni ser, älskvärda grefvinna, huru vi trösta
oss. Då och då gör jag en promenad under cypresserna,
hvilkas melankoliska skugga ger min själ de ljufvaste intryck [1].

Vistelsen vid badorten San Giuliano nära Pisa, från den 4
till den 24 November, var isynnerhet i början skäligen enformig.
Sevärdheterna i det närbelägna tysta, ålderdomliga Pisa, dess
lutande torn och dess berömda baptisterium, kunde ej för längre
tid fästa intresset. Af förströelse erbjöd staden endast
teaterföreställningar, som Armfelt fann »infama», och »där man icke
hade någon annan ressurs än att sofva; och då salen icke var
upplyst, hade Morfeus ofta den godheten att komma till vår
hjälp». Konungen badade, promenerade, gjorde nästan dagliga
besök hos storhertigen af Toscana, hvilken, såsom vi sett, med
sin familj vistades i Pisa, samt var mycket sysselsatt med sin
post och, enligt Armfelts ord, ofta »fuudersam». Till obehaget


[1] Härpå följer en poetisk utgjutelse till den älskade i fjärran norden,
ur hvilken vi låna följande:

J’appelle amour cette atteinte profonde,
L’entier oubli de soi-même et du monde,
Ce sentiment soumis, tendre, ingénu,
Prompt, mais durable, ardent, mais soutenu,
Qu’ émeut la crainte et que l’espoir enflamme.
Ce trait de feu qui des yeux passe à l’âme,
De l’âme aux sens; qui, fécond en désirs,
Dure et s’augmente au comble des plaisirs.


Han slutar: Entourés de scorpions et de vipères, notre unique bonheur
est de penser à la Suède au milieu de l’Italie ... Mais il faut finir. Que je
porte envie à ce papier! Vous la regarderez. Où diable sont les fées? —

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:09:22 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/f3gd/31/0099.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free