- Project Runeberg -  Från tredje Gustafs dagar. Anteckningar och minnen / 3:1. Gustaf Mauritz Armfelt efter Armfelts efterlemnade papper samt andra tryckta källor. Armfelt och Gustaf III /
83

(1892-1894) [MARC] Author: Elis Schröderheim, Gudmund Jöran Adlerbeth, Gustaf Mauritz Armfelt With: Elof Kristofer Tegnér
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

kom, att kölden i November stundom var sådan, att konungen
och hans följe måste samlas i köket för att värma sig vid
spiselbrasan. Någon gång tillbragtes aftonen med att läsa högt
hos konungen.

Enformigheten afbröts dock genom utflygter, särskildt till
Livorno, hvars opera utöfvade en stark dragningskraft på
teatervännen Armfelt, som ej skydde att nattetid tillryggalägga den
fyra mil länga vägen mellan Livorno och Pisa för att besöka
operaföreställningarna. Äfven konungen besökte ett par gånger
Livorno. En dag (den 11 Nov.), har Armfelt antecknat, foro
»kungen, Fersen och jag till Lucca för att se gonfalonieren i sin
ståt vid ceremonien, som där är på S:t Martini dag. Vi kommo
nog bittida dit och gingo omkring på vallar och i kyrkor till
kl. 11, då det börjades mässa och musik i katedralen, hvarest
ärkebiskopen officierade i sin skrud: hela kyrkan klädd med rödt
och guld. Gonfalonieren kom emellan tvenne andra, precederad
af schweizare och mycket lakejer, och satte sig på sin tron midt
emot ärkebiskopen till venster. Han var klädd i rödt sammet
och med guld, hans figur var nobel och stor, fastän han var
gammal. Folket började till slut doutera sig af att kungen var
där och samlade sig omkring oss. Ceremonien drog ut till kl.
1, då vi fingo veta, att postiljonerna kört sönder vår vagn,
hvilken Fersen måste själf laga med rep. Jag följde kungen i
folkhopen, och vi anlände till vårt kloster middagstimmen. Efter
middagen flyttade kungen, Essen och jag i nedre våningen för
att få spisar att elda [uti]; kölden var obegriplig» [1].

En längre utflygt gjordes en vecka senare, vid hvilken
konungen var åtföljd af Armfelt, Fersen, Cederström och Essen.
Afsigten var att i Genua åse dogens kröning; men storm och
dåligt väglag hindrade färdens utsträckning längre än till den
lilla hafsstaden Lerici nära Carrara. Där beslöt man efter en
dags väntan att vända om, och tog hemvägen öfver Carrara.
Från uppehållet i Lerici har Armfelt antecknat följande anekdot:
»Bredvid staden ligger ett gammalt befäst slott, som har tolf
mans garnison och en kommendant. Som vyen från tornet borde
vara vackrare än från vallen, ville vi gå upp, men det
refuserades oss på det strängaste. Cederström, som hade fått den
fantasien isynnerhet, obligerade kungen att göra samma försök —
som misslyckades i början, fastän inkognitot aflades.


[1] Se vidare om de bekymmer, som Gustaf III:s vistelse i Lucca’s
grannskap föranledde hos republiken Luccas styrelse, en korrespondensartikel
»Från Italien» af sign. Pellegrino, i Sydsv. Dagbladet, Febr. 1890.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:09:22 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/f3gd/31/0100.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free