Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
men intet i världen vore, [som] jag ej sacrifierat för hans olycka,
om någon gnista af hopp återstode». Äfven konungen visade
honom ett deltagande, som icke torde hafva haft sin grund
endast i egennyttiga beräkningar. »Kungen handterade honom
alldeles som en kunglig person, och gubben själf hade en viss
dignité, som convenerade för en sådan herre som han. Hans hus
var artigt nog arrangeradt, och hade kungen i Sverige och han
täflat om hvilken skulle ge bästa middagen, hade helt visst han
fått preference. Hans situation är ganska ömkansvärd; utom att
vara frusterad från allt hopp att återfå sin tron, till hvilken han
är född, finner han sig i en hög ålder öfvergifven af sin hustru,
föraktad af en rik bror, sedan han förlorat alla de pensioner,
som Frankrike, Spanien och påfven gifvit honom, med en usel
reveny af 36,000 livres och obligerad att göra elaka affärer för
att lefva». — Med sina inskränkta tillgångar återgäldade dock
grefven af Albany genom sin gästfrihet den uppmärksamhet, som
visades honom af grefven af Haga och hans följe; de svenska
resande voro ofta gäster i hans hus. Efter ett besök hos honom
har Armfelt antecknat: »Jag åt middag hos grefven af Albany.
Vi voro icke mer än fem personer; middagen excellent och
gubben ganska intressant. Han talte om sina gamla legender, och
i hans tal syntes lika mycket förstånd som dristighet; men ödet
hade varit emot honom. Han slutade med att säga: »enfin,
trompé par la France, abandonné de l’Europe, trabi par mes
plus proches, vous voyez ici un vieux soldat qui manque du pain».
— Den »excellenta» middagen synes dock hafva bort utgöra en
vederläggning af det sistnämnda påståendet.
Kändt är att konung Gustaf anslog en pension åt grefven
af Albany och sedermera lade sig ut för honom vid franska
hofvet. En dagboksanteckning upplyser, att det var Armfelt, som
först tillstyrkte utbetalandet af denna pension, »hvilket konungen
ock gouterade, men beklagade att han hade så litet penningar».
Några dagar förut hade han haft ett långt samtal med konungen
om pretendenten, »och det gladde mig att se», säger han, »att
en tolf års regent var ännu mera människa än kung» [1] — Enligt
Armfelts uppgift utgjorde pensionen 4,000 r:dr.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
