Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Kejsar Josef var, med all sin hänsynslöshet i handling, en
man, som förstod att taga sina samtida på deras svaga sidor.
Armfelt citerar följande om honom af den spirituelle kardinal de
Bernis, Frankrikes ambassadör i Rom: »Ni ser honom här i Rom
på knä i kyrkorna; i Neapel ser ni honom på jagt med
konungen, och på paraden tillsammans med konungen af Preussen» [1].
Konung Gustafs svaga sida tyckes kejsaren dock icke hafva
lyckats träffa; och de katolska formernas iakttagande kunde icke
besticka hans omdöme, lika litet som den franske kardinalens [2].
Bristen på sympati var ögonskenlig.
Emellertid voro hvarken konung Gustaf eller, såsom vi
nyss sett af Armfelts anteckning, hans omgifning likgiltiga för
den egendomliga effekten af detta sammanträffande inför S:t
Peters altare i Rom mellan det heliga romerska rikets öfverhufvud
och efterträdaren till den konung, som 150 är förut fallit såsom
Roms störste och ärofullaste motståndare. Deras möte hade
intet direkt inflytande på Europas öden. Ett motstycke till detta
möte erbjuda dock de bref, som växlades mellan Gustaf III och
påfven Pius VI rörande katolikernas fria religionsöfning i
Stockholm, och hvilka det samtida Europa läste med förvåning och
[1] Crusenstolpe, Hist. Tafla etc. s. 162.
[2] Skämtsamt skrifver Gustaf III till Schröderheim om sin ryktbare
samtida (se Schröderheim, anf. st. s. 210): »Vi ha funnits ihop på knä vid
foten af S:t Peters altare, och där har man slagit vad om hvilken af oss
vore mera catholique, han eller jag; och för att säga sanningen, tror jag mig
mera apostolique och oss bägge lika catholiqua, ty jag tror efter Upsala möte,
och han tror ingenting». — Josef II:s personlighet fann han »snarare gjord
att uppväcka skräck och undran än kärlek; och han hade svårt att förlika
sig med de offentliga andaktsöfningar, som förevisades för den romerska
populacen af den monark, som »nästan insulterat påfven, gifvit sista stöten åt
romerska väldet och undergräft romerska lärans grundval». — Konung Gustaf
var emellertid angelägen att bevara skenet af godt förstånd med kejsaren
och har i det bref till grefve Creutz (Gust. Papperen III: 114), hvarur
ofvanstående utdrag äro hemtade, gifvit åtskilliga karakteristiska föreskrifter i
detta afseende. Armfelts dagboksanteckning öfver de båda monarkernas
sammanträffande hos prins Doria, vid kejsarens korta besök i Rom efter
återkomsten från Neapel, öfverensstämmer dock föga med konungens beskrifning
i nämnda bref, ehuru han åberopar Armfelt som vittne. Det heter där kort
och godt (20 Jan.): ... »Efter middagen for jag med kungen till prins Doria,
dit kejsaren kom. De bägge suveränerna råktes där och tycktes skiljas åt
utan synnerlig regret». Kejsarens uppträdande i Rom föranleder Armfelt till
följande mera spirituella än vördnadsfulla reflexion i ett bref till H. De la
Gardie (3/l2 1783): »Avouez que les princes sont nés comédiens, et que la
différence qu’il y a entre eux et les autres, ne consiste que dans l’égard
que nous avons de ne pas les siffler publiquement, et dans la liberté qu’ils
ont de composer eux-mêmes les pièces qu’ils veulent bien nous donner. Ce
qui est certain, est que l’empereur est le Monvel des autres».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 00:09:22 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/f3gd/31/0113.html
