Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
beundran [1]. De tre monarkernas möte på denna plats utgör i
hvarje fall en karakteristisk illustration till
upplysningstidehvarfvets anda, som äfven berömde sig af att vara den religiösa
toleransens. Det föregående århundradet skulle icke hafva
kunnat bevittna ett dylikt skådespel; knappast det efterföljande.
Sällan torde under något tidehvarf på en sådan plats hafva
sammanträffat så lysande och hvar på sitt sätt karakteristiska typer,
som Gustaf III, Josef II och Pius VI.
Såsom billigt var, egnade Armfelt äfven åt denne
sistnämnde ett litet blad af sina romerska minnen. Vi hafva sett
att konungen genast, dagen efter sin ankomst, skyndade att
göra påfven sitt besök. Några dagar senare blefvo hans
följeslagare äfven föreställda för den helige fadern. Armfelt har
härom antecknat:
»Den 29 December blefvo vi samtliga presenterade för
påfven kl. 1/2 12, alla i svenska kostymen. Vi kommo upp i
Vatikanen, fördes genom små rum i en sorts garderob, där träbord
och trästolar voro de enda möblerna och hela betjeningen
prester. Riksrådet Sparre gick först in och hade en lång particulier
audiens; sedan kommo vi in, den ene efter den andre, och
formerade en cirkel omkring den helige fadern, hvilken talte med
mycken aisance, utan att kunna synnerligen väl fransyskan. Han
hade ingen synnerlig appui i sin façon att vara, likväl oändlig
nobless. Han stod just vid dörren, då vi kommo in, klädd i en
slags hvit kolt, igenknäppt långt ner, röda tofflor, broderade
med guld, och små halfhandskar af ull. Vi voro mest en
halftimma inne; och det var riksrådet Sparre, som couperade
konversationen. När vi gingo ut, så liksom reconduerade han oss;
enfin, il avait la tournure d’un très-grand signeur et certainement
pas d’un moine».
Några dagar senare rönte de svenska resande ett nytt prof
af Pius VI:s uppmärksamhet. Det var nyårsdagen.
Anteckningen för denna dag lyder:
»Den 1 Januari 1784 reste vi, par ordres klädda i
hofdrägt, en cérémonie till la Chapelle Sixtine i Vatikanen. Vi
höllo ut, stående och på knä, hela fördömelsen i dörren af
entréen, gingo sedermera upp i museum och gjorde en tour i de
rummen, som nuvarande påfven låter sätta i ordning och dem
han redan arrangerat. Som vi skulle gå bort, kom hans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
