Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
egde Armfelt så väl som konungen. Han såg mycket, såg
snabbt och dömde i allmänhet säkert. Af Armfelts hand finnes
från denna tid bevarad en kortfattad redogörelse för den sköna
konstens tillstånd i Rom, efter konung Gustafs önskan uppsatt i
bref till riksrådet Fr. Sparre. [1] Den gör i all sin korthet heder
åt hans sunda omdöme. »Styrelsens liknöjdhet», heter det,
»brist på uppmuntran och de enskildas förskämda smak borde
för längese’n hafva härifrån förjagat allt som kallas skön konst;
men oaktadt allt detta, synes det som om den skulle bibehålla
sig. Bildhuggeriet röjer kanske mera smak och omväxling än i
forntiden; men styrkan i uttrycket är ingalunda densamma.
Apollo di Belvedere, den Farnesiske Herkules och den
Mediceiska Venus bibehålla alltid sitt utseende af gudavarelse, i
jämförelse med moderna statyer; här finnes icke ens en enda
bildhuggare, som går upp mot vår Sergel. Måleriet odlas med
mera framgång: en mängd unga fransmän visa öfverlägsen
begåfning; en viss Gagneraux, en Taraval, en Desprez äro mindre
kända än förtjenta. Några engelsmän bevara ännu i sitt
målningssätt sanning och nationel kraft; men få italienare förtjena
att man talar om dem.»
För en af de sköna konsterna egde konung Gustaf och
hans vän ett alldeles särskildt intresse: det var den sceniska.
Teatrarnas förlofvade land, Italien, erbjöd dem rikt tillfälle till
njutningar på dess område, hvilka de också dagligen begagnade.
Ett besök på teatern ingick i programmet för hvarje dag under
vistelsen i Rom. Den store sångaren Marchesi hänförde
Armfelt där, såsom i Florens; han kan ej nog uttrycka sin beundran
för denna »voix incroyable» och för hans rika musikaliska
begåfning. Då han fick höra honom, såg han icke gärna, att han
blef störd af den italienska seden att genom besök i logerna
göra teatern till en umgängeslokal — något som däremot synes
hafva fallit den föga musikaliske konung Gustaf synnerligt i
smaken. Den italienska operamusiken, företrädesvis Sartis och
Cimarosas, satte han högt, men var stundom rätt missnöjd med
sina teateraftnar. »Obegriplig» föreföll med rätta den romerska
seden att fruntimmer icke fingo uppträda på scenen; likväl fann
han att ögat mindre, än man skulle tro, »choquerades af att se
karlar i pjesen och i baletterna, förklädda till fruntimmer.»
Det umgängeslif, som den katolska världens hufvudstad
erbjöd vid denna tid, var lysande nog; och de nordiska gästerna
voro icke här, såsom i Florens, anvisade att söka sina
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
