- Project Runeberg -  Från tredje Gustafs dagar. Anteckningar och minnen / 3:1. Gustaf Mauritz Armfelt efter Armfelts efterlemnade papper samt andra tryckta källor. Armfelt och Gustaf III /
106

(1892-1894) [MARC] Author: Elis Schröderheim, Gudmund Jöran Adlerbeth, Gustaf Mauritz Armfelt With: Elof Kristofer Tegnér
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

saker om kungen, mig själf etc., berömde min kungs och
kungens af Neapel goda hjärta, såsom en sällsynt egenskap hos
prinsar, och mycket annat vackert, som ej så noga kan
specificeras.»

Konung Ferdinand synes hafva funnit särskildt behag i
Armfelt. Med sitt raska ungdomliga väsen var denne i vissa
stycken en man efter hans sinne: med honom kunde han
samtala på italienska; [1] mot honom stridde han med confetti under
karnevalsupptågen på Strada di Toledo — Armfelt berömmer
sig af att han och grefven af Haga tillsammans alldeles
»terrasserat hans sicilianska majestät med dragéer». Han fann i honom
en oförtruten deltagare i de jagtnöjen, som följde efter karnevalen,
och tillsammans med Armfelt öfverlade han om baletter samt
bevistade repetitioner på teatern. Förtroligheten gick slutligen
så långt, att konungen af de Båda Sicilierna och hans svenske
gäst mer än en gång, i all vänskaplighet, brottades. Första
gången var det efter en glad middag, då »diskurserna varit
särdeles fria och muntra». »Han blef litet efter på styrkans
vägnar, men i vighet är han min öfverman», säger Armfelt; och
konung Ferdinand sade honom den artigheten, »qu’il aimait mieux
être son ami que son ennemi». [2]

Egendomligt var i sanning hofvets deltagande i
karnevalslifvet i Neapel. Om folkgunsten berodde på oförbehållsamt
deltagande i folkets förlustelser, så borde det neapolitanska
konungaparet hafva varit det populäraste i världen. Vi hafva
nämnt, att confettistrider utkämpades på Strada di Toledo
mellan konungen från ultima Thule och herskaren öfver de Båda
Sicilierna. I en präktigt utstyrd vagn, dragen af hästar med
täcken af silfvertyg, färdades äfven drottningen midt i det ystra
lifvet bland sina larmande undersåtar. Från teatrarna, som
hvarje afton besöktes, foro de kungliga personerna till offentliga
maskerader och uppträdde själfva maskerade. En afton »klädde
drottningen ut sig till skolmästare» säger Armfelt, »och
intrigerade oss länge. Jag kände henne slutligen, och sade henne så


[1] Under sin vistelse i Berlin 1779 hade Armfelt, enligt sina
anteckningar från denna tid, tagit lektioner i italienska.
[2] Dessa låtsade bardalekar kallade Armfelt att “rasa“. En gång har
han antecknat att han “rasade“ med bägge monarkerna, så att han fick
sin rock söndersliten. Det synes af detta och några andra drag från
vistelsen i Neapel, att äfven konung Gustaf då varit vid ett uppsluppet karnevalslynne.
Anekdoten om Armfelts brottning med konungen af Neapel berättas
i Crusenstolpes 1720—1772, 1809 (2 uppl.): 180, samt i Morianen (2 uppl.
III: 80).

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:09:22 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/f3gd/31/0123.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free