Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
som arrêterade min vagn och frågade, om jag visste hvar
ambassadören vore, ty Peyron vore ihjälstucken, La Marck illa
blesserad och Schwerin arresterad. Frapperad af denna fasliga
nouvelle, for jag upp i parlamentet i det fasligaste tillstånd; alla
utom kungen märkte oråd, och efter mycken svårighet fick jag
ner ambassadören, som reklamerade Schwerin. Kl. mot 10 om
morgonen hade de råkats i Bois de Boulogne, vicomte de
Nouilles, La Marck och grefve Schwerin, Peyrons sekundant. I
första assauten hade La Marck fått en stöt under armen, ganska
farlig, och Peyron en stöt under ögat, som dödade honom i
samma minut, utan att han öppnade mun eller rörde på sig.
Schwerin drog hans kropp, som, oaktadt allt hvad han gjorde,
blef öfverhöljd med blod, till ett värdshus vid barrièren, hvarest
han råkade Forselles, Cronstedt och kungens lifmedikus, som
sade att det var allt. Värden skickade efter maréchausséen och
alla blefvo arresterade, till den momenten, då reqvisition kom
från ambassadören. Jag var så betagen af de besynnerligaste
och vivaste känslor, så jag ej kunde cachera mig, utan bad om
lof att blifva hemma; och Cederhjelm följde grefven af Haga till
S:t Denis, hvarest han såg trésorn och hälsade på Madame
Louise. När han kom hem, var Cederhjelm nog försigtig att
entamera diskursen om dueller och gräl, particulièrement det
som varit mellan grefve La Marck och Peyron. Han monterade
så kungens imagination att, i det han kastade ögat på Griberg,
så märkte han oråd och kom i sin sängkammare, blek som ett
lik och darrande. Jag ville rassurera honom, men var så
konsternerad af hans situation, så att jag ej kunde få fram ett ord.
Han frågade mig om Peyron var blesserad, hvarpå jag svarade
ganska illa. ’Är han död’? sade han. Jag svarade intet; men
han såg att det var gjordt, föll så baklänges i en fåtölj, och
baron Taube kom med vatten etc. Första momenten var han
alldeles abandonnerad till sin douleur, men den andra gjorde han
reflexioner, som konvenerade en filosof och en person, hvilken
för väl känner point d’honneur’ns lagar för att ej vänta sig
deras funesta suiter. Han tillstod då, att han själf rådt Peyron
till att slåss, ty han kände för väl Sverige, för att ej veta alla
de historier, som annars gjordes på hans räkning, att hans
bravour vore han försäkrad om, men att hans suffrage ne suffisait
pas à l’opinion publique. Han tackade grefve Schwerin för sina
soins, och viste vid alla tillfällen de noblaste sentimens och det
ömmaste hjärta. Jag kunde ej underlåta att låta honom känna
huru mycket det fägnade mig; — och mina reflexioner öfver
kontraster i karakterer blifva kanske det enda arbete, jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
