- Project Runeberg -  Från tredje Gustafs dagar. Anteckningar och minnen / 3:1. Gustaf Mauritz Armfelt efter Armfelts efterlemnade papper samt andra tryckta källor. Armfelt och Gustaf III /
134

(1892-1894) [MARC] Author: Elis Schröderheim, Gudmund Jöran Adlerbeth, Gustaf Mauritz Armfelt With: Elof Kristofer Tegnér
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

åren af Gustaf III:s regering, sedan han dessförinnan med heder
deltagit i kriget mot Ryssland och dess bundsförvandt.

Men icke mindre betecknande är hvad Schröderheim
berättar, att hofsqvallret »occuperat sig» med Armfelt, och att
hans person gifvit anledning till mer och mindre fantastiska
rykten. I själfva verket förblef detta fallet, äfven sedan han åter
befann sig inom synhåll. Konungens förklarade gunstling, helst
när han var en man med Armfelts skaplynne, var ett naturligt
föremål för den allmänna nyfikenheten och uppmärksamheten;
och i de brytningar, hvilkas egentliga början kan anses tillhöra
senare hälften af 1780-talet och som från hofvet och
regeringskretsarna spridde sig till alla samhällets lager, måste han tidigt
blifva en bemärkt person. Långt innan han själf i dem börjat
spela en framträdande rol, såsom sin konungs trogne
bundsförvandt, visste man berätta — oftast med orätt — att det varit
hans råd som bestämt konungens görande och låtande i den
ena eller andra riktningen. Armfelts egen obetänksamhet och
öfvermod erbjödo hans afundsmän lätt tillfällen till illvilliga
uttydningar och kränkande rykten. Först under de därpå följande
åren lyckades konung Gustafs vän — om ock blott för en kort
tid — att vinna den folkgunst, för hvilken konungagunsten synts
vara egentliga hindret.

Solskensstunderna i konung Gustafs och hans omgifnings
lif blefvo under senare hälften af 1780-talet allt sparsammare.

Den allmänna nöden i landet var det första intryck, som mötte
de från kontinenten hemvändande resande; och det däraf alstrade
allmänna missnöjet gaf sig tidigt luft på mångahanda sätt. Det
var ej längre blott aristokraterna från frihetstiden, som klandrade
konung Gustafs regering och hofhållning. Själfva den nyss
afslutade kostsamma resan, som icke kunde betraktas såsom annat
än en lustfärd, var en af klagopunkterna; och de föredömen,
som besöken vid de främmande hofven gifvit, bidrogo ej att
minska konungens förkärlek för de penningförödande fester,
hvilka redan förut varit föremål för så många anmärkningar.
»Utan att beräkna sitt lands tillgångar», säger Armfelt själf i en
anteckning af gammalt datum, »ville konungen föra ett hof
sådant som Ludvig XIV, gifva fester och omgifva sig med samma
ståt som han. Den gamla adeln, som krossades genom Karl
XI, höjdes ånyo till anseende; den kallades till rikets högsta
värdigheter och behandlades med synnerlig utmärkelse, hvarje
konstnär, hvarje utmärkt lärd var säker att hos Gustaf III finna

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 20:09:12 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/f3gd/31/0151.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free