- Project Runeberg -  Från tredje Gustafs dagar. Anteckningar och minnen / 3:1. Gustaf Mauritz Armfelt efter Armfelts efterlemnade papper samt andra tryckta källor. Armfelt och Gustaf III /
140

(1892-1894) [MARC] Author: Elis Schröderheim, Gudmund Jöran Adlerbeth, Gustaf Mauritz Armfelt With: Elof Kristofer Tegnér
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

blef hans lefnads goda genius, och han visste att uppskatta
henne såsom sådan. Man väntade från början af hennes säkra
takt och upplysta förstånd, att hon skulle öfva ett
dämpande inflytande på Armfelts häftiga lynne och öfvermodiga sätt
att vara. [1] Hon blef, när längre fram olyckans tid kom, den
som genom sitt mod och sitt praktiska förstånd väsentligt bidrog
till de sinas räddning ur bekymren. Hon älskade sin make för
högt för att med likgiltighet åse hans förvillelser; men hon såg
hans fel, äfven dem som han begick emot henne själf, med
kärlekens öga — den kärleks, som hoppas allt och fördrager allt.

Låtom oss, med ledning af ännu bevarade bref, kasta en
blick i de båda makarnas inbördes lif under tiden närmast före
och efter deras bröllop.

Oaktadt allt hvad samtiden visste berätta att detta
giftermål, tillställdt af konungen, [2] å Armfelts sida helt och hållet
var ett »mariage de raison» — å hennes sida däremot ansåg man
att kärleken varit bestämmande — så synas dock Armfelts bref
från hans förlofningstid otvetydigt visa, att det svärmeri, som
utmärkte början af hans frieri och hvaraf vi förut meddelat prof
i vers och prosa, ingalunda aflösts af likgiltigheten. Visserligen
kan hans uppgift i ett af dessa bref, att Ȋnda sedan Italien hans
valspråk varit: senza te la vita per me vita non è», på goda
grunder betviflas; och såsom någon öfverdrift torde äfven få
anses yttrandet i ett annat, att han var »novice dans l’art d’aimer,


[1] Se t. ex. Nordins yttrande, anfördt hos Geijer III, 2: II; i
hertiginnans af Södermanland dagbok förekomma uttalanden i samma syfte.
[2] Se ofvan sid. 72. Hedvig Charlottas dagbok m. fl. Det var mera
den förnäma börden än förmögenheten, som gjorde Hedvig De la Gardie till
ett lysande parti. Det synes som konungen hoppats att, genom ett henne
tillfallande arf, hans gunstling såsom hennes make skulle fått en ekonomiskt
oberoende ställning, men däraf blef intet. Han sörjde dock frikostigt för
deras inkomster, bland annat, såsom vi sett, genom bröllopsgåfvan af
grefvinnan Armfelts utnämning till statsfru hos drottningen. Det väntades
därjämte att Ultuna kungsgård skulle upplåtas på lifstid åt Armfelt. (Bref från
Ekeblad till hans hustru 20/8 1785. K. Bibl.) Sveriges främste man,
kanslipresidenten grefve Creutz, har i ett ännu bevaradt bref till konungen
vidlyftigt lagt ut sig för Armfelt i detta syfte, under erinran om konungens pligt
att skydda sin gunstling från betryck, då han icke förmådde hindra att han
genom sin ställning blef föremål för afund. (Geijer, III, 2 II.) Detta
förslag kom ej till utförande. — Åt det nygifta paret inreddes en präktig
våning i slottet, hvarest båda redan länge haft bostad och daglig
tjenstgöring. Armfelts nya våning tillöktes genom ett par rum, som förut innehafts
af en afdelning af kansliet, och hvilka drottningen gjort sig räkning på att
få taga i anspråk för sina behof. Detta gaf anledning till hvarjehanda
trakasserier och var länge ett tvistefrö mellan konungen och drottningen.
Förhållandet bidrog icke att göra Armfelt gärna sedd af den sistnämnda. (Hedvig Charlottas dagbok Januari 1786; jfr Fersen VI: 58.) Konungen använde
denna nya våning såsom ett bihang till sin egen, och brukade ofta tillbringa
sina aftnar där i små aftonsamqväm, till hvilka drottningen, prinsessorna och
hofkretsens äldre medlemmar icke voro bjudna — något som icke undgick
att väcka anstöt. Om dessa aftoncirklar i Armfelts nya hem har
hertiginnan af Södermanland antecknat i sin dagbok för Dec. 1785: «Konungen
tyckes icke trifvas annat än i hans bostad eller i hans sällskap«, och i
sammanhang därmed gjort följande anmärkning, hvilken torde få anses
betecknande för den allmänna stämningen mot Armfelt inom hofkretsarna: «Det är
onekligt att han är älskvärd, fastän hans ton icke är den bästa; men han
har kunskaper och ett slags jargon, som stundom är underhållande. Men
det som isynnerhet håller honom uppe hos kungen, är hans förmåga att
alltid på ett eller annat sätt bereda honom förströelse, än genom en déjeuner,
än genom en utfärd o. s. v. Konungen älskar framför allt omväxling; och
ingen har bättre studerat denna smak än Armfelt.«

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 20:09:12 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/f3gd/31/0157.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free