Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
inom hofkretsarna hafva varit en hemlighet att, då fröken
Rudenschöld på hösten 1787 följde prinsessan Sofia Albertina till
Quedlinburg och sedermera till Berlin, detta till någon del skedde
för att dölja följderna af hennes felsteg. [1]
Vi hafva sett, att Armfelt för sin hustru ej gjort någon
hemlighet af sitt förhållande till fröken Rudenschöld; och han
hade det förtroende till sin makas goda hjärta och öfverseende,
att han mer än en gång i sina bref anropar hennes deltagande
för den olyckliga, till »hvars förstörda rykte, lynne och helsa»
han villigt medgaf sig hafva varit anledningen. Om han också
anser sig böra tillstå, att »sinnena haft mera del i denna lidelse
än hjärtat», och om han i sina bref till sin hustru icke alltid
yttrar sig i de mest hänsynsfulla ordalag om »Malin», »min s. k.
fröken», »la petite» — så kan man dock icke tvifla på
uppriktigheten af hans yttrande i ett af dessa bref: »Jag kan icke låta
det gå öfver mig, att jag skulle förgäta att hon varit mig kär,
och äfven om hon skulle hafva felat mot mig, så skulle jag
[1] Gustaf III gör en halft skämtsam antydan på denna «maladie
Berlinoise« i ett bref till Armfelt 15/6 1789 (G. III:s bref till Armfelt, i Hist.
Handl. XII: 66), och själf har fröken Rudenschöld i ett ännu bevaradt bref
från Berlin (Jan. 1788) till sin ungdomsvän grefve M. Stenbock, uttryckt
sin farhåga, att hon genom denna händelse skulle hafva sjunkit djupt i hans
aktning: «han hade rätt att klandra henne, som ej förr velat lyssna till hans
varningar«. — Af ett i Schinkel-Bergmans Minnen (II: 329) infördt odateradt
bref från M. Rudenschöld till Armfelt, framgår att hon gifvit lifvet åt ännu
ett barn, hvars fader var Armfelt. Förhållandet bestyrkes af andra bref,
äfven af Armfelts bref till sin hustru. Han ber henne (i ett bref från Finland
1789) söka skydda den olyckliga mot illviljan och skandalen, och säger sig
hoppas kunna bereda henne en fristad i England på våren 1790, dit hon
äfven själf önskade komma; och en biljett upplyser t. o. m., att han ej ansett
sig böra vägra att vara närvarande i ett kritiskt ögonblick, som han trodde
skulle blifva hennes sista. Huruvida de biljetter, som under Armfeltska
rättegången 1794 genom Reuterholms försorg trycktes under titel: »Den på
gamla kungshuset fängslade fröken Magdalena Charlotta Carlsdotters bref
till riksförrädaren, som fordom kallades baron Armfelt, nu fågelfri under
namn af Gustaf Mauritz Magnusson, angående deras kärleksäfventyr«, hvilka
kasta en ytterligare skugga på detta förhållande, äro autentiska, må här
lemnas oafgjordt. Armfelt själf förnekar dessa sistnämnda brefs
trovärdighet på det bestämdaste (se hans själfbiografi, anf. st. II: 115); deras
utgifvande var i hvarje fall en skändlighet. — Båda dessa frukter af Armfelts
och fröken Rudenschölds förbindelse torde hafva aflidit i sin spädaste ålder.
Till den son, åt hvilken hon gaf lifvet 1798, och som uppfostrades under
namnet Ekmansdorff, var Armfelt icke fader. Han hade icke sammanträffat
med sin forna älskarinna sedan på sommaren 1792; och samtiden kände att
hon, sedan förbindelsen med Armfelt genom hans landsförvisning var
ohjälpligt bruten, skänkt sin ynnest åt en person i en helt annan och underordnad
samhällsställning. (Se längre fram i detta arbetes 2:dra del; Jfr Ahnfelt, Ur
Sv. Hofvets och Aristokratiens lif III: 217, IV: 204, 261 o. följ.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 00:09:22 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/f3gd/31/0165.html
