- Project Runeberg -  Från tredje Gustafs dagar. Anteckningar och minnen / 3:1. Gustaf Mauritz Armfelt efter Armfelts efterlemnade papper samt andra tryckta källor. Armfelt och Gustaf III /
149

(1892-1894) [MARC] Author: Elis Schröderheim, Gudmund Jöran Adlerbeth, Gustaf Mauritz Armfelt With: Elof Kristofer Tegnér
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

aldrig kunna glömma, att det är jag som är första anledningen till
hennes olycka». Själfbekännelsen är karakteristisk: att den kunde
göras, vittnar om det stora förtroende till sin makas ädla hjärta
och storsinthet, som han hade lärt sig att hysa.

I sina själfbiografiska anteckningar har fröken Rudenschöld
undvikit att vidröra de ömtåligaste sidorna af detta förhållande.
Hon betecknar dock sin vistelse i Tyskland 1787—88 såsom en
bekymrens tid, väsentligen på grund af skilsmässan från sin
älskare. Hon återsåg honom först på hösten det olyckliga
krigsåret 1788, under förhållanden, då fäderneslandet och dess
räddning framför allt togo hans tankar i anspråk. Den brefväxling
mellan Armfelt och hans älskarinna i politiska ämnen, som längre
fram blef så olycksbringande för dem båda, hade redan under
denna första skilsmässa tagit sin början; men först under
det närmast följande året torde hon, på grund af det förtroende,
som visades henne, ej blott af Armfelt utan äfven af hans
kunglige vän, hafva egnat mera uppmärksamhet åt samtidens
politiska tilldragelser.

Från början omfattades fröken Rudenschöld med mycken
nåd af konung Gustaf, som för hennes älskvärdhet och qvickhet
gärna såg genom fingrarna med hennes förseelser. Hon å sin
sida var en af konungens ifrigaste beundrarinnor, och under den
stormiga tid, då konung Gustafs vänner bland hans närmaste
omgifning blefvo allt tunnsåddare, var Magdalena Rudenschöld
nästan den enda af hofvets damer, som icke gjorde gemensam
sak med oppositionen. Konungen å sin sida var angelägen att
bibehålla det goda förståndet med sin gunstlings älskarinna, och
han erfor tidigt, att hon egde nog förstånd och takt att ej
missbruka vigtiga förtroenden rörande allmänna frågor. Långt ifrån
att söka afbryta förbindelsen mellan Armfelt och fröken
Rudenschöld, gynnade han den i stället, [1] och var angelägen att den
ej afbröts, något som tidens seder och de båda älskandes
skaplynne ingalunda syntes göra osannolikt. Enligt fröken
Rudenschölds egen berättelse, visade konungen af denna orsak sig
stundom orolig öfver hennes små koketterier med andra
personer. Armfelt visste, att dessa icke hade något att betyda,
tilllägger hon, därföre att han kände »att denna svaghet var en
följd af hennes fåfänga och hennes önskan att alltid vara — la
plus jolie».


[1] “Faites bien des compliments à la belle Madeleine“, skrifver han 15/7
1789 till Armfelt (anf. st. s. 87); “je souhaite qu’elle soit longtems pécheresse
et que vous ne la fassiez pas repentante.«

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:09:22 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/f3gd/31/0166.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free